Om "Kvinnor, klass, kultur" i Arbetet

Utställningen "Kvinnor, klass kultur - arbetet i litteraturen då och nu" som handlar om kvinnliga arbetarförfattare och som just nu visas på Orkanenbiblioteket i Malmö har fått ganska mycket uppmärksamhet i olika media. Bland skrev Gunilla Wedding om den i Skånska Dagbladet i december. Och nu har den även omskrivits av Charlotta Kåks Röshammar i Arbetet. Artikeln har ännu inte lagts ut på nätet, men hjälp av min mobilkamera kan jag ju ändå återge den (klicka på bilden så blir den större):

Bilder från utställningen hittar du i ett tidigare blogginlägg. Och jag råkar veta att fler artiklar är under produktion...

Föreningen Arbetarskrivares stipendium

Jag sitter i juryn för Föreningen Arbetarskrivares stipendium, som ska delas ut till någon som ännu inte debuterat i bokform, och under  de senaste dagarna har jag läst och bedömt drygt 40 textprov. Nivån är över lag hög, vilket naturligtvis är glädjande. Det ska också bli spännande att få höra hur de andra jurymedlemmarna (Pelle Olsson och Maria Hamberg) resonerar. Stipendiet kommer att delas ut vid Föreningen Abetarskrivares årsmöte.

Vänsterpolitiska serier

Att använda serier som inkörsport till vänsteridéer är ett gammalt knep. Själv kom jag exempelvis i kontakt med dessa idéer bland annat genom de tecknade klassikerna Marx för nybörjare (1980) av signaturen Rius och Historieboken (1970) av Annika Elmqvist med flera.

På senare tid har genren fått ett uppsving. Nyligen utkom exempelvis Kate Evans Röda Rosa – i vilken Rosa Luxemburgs tänkande presenteras i serieform – i svensk översättning och 2015 gav Leopard och Katalys ut en svensk version av Esben S. Titlands lilla seriebok Piketty på tre röda. Dessutom har vi gott om inhemska socialistiska seriekonstnärer. Här på bloggen och i min forskning har jag exempelvis uppmärksammat Daria Bogdanska, Liv Strömqvist och Hanna Petersson.

Att uttrycka vänsteridéer och -ideal i serieform är dock inte helt enkelt. Exempelvis riskerar abstrakta begrepp att bli allt för konkreta när de presenteras visuellt. I Capital in Manga personifieras exempelvis kapitalistklassen av den ängslige Robin och den känslokalle Daniel, trots att Marx i kapitalet betonar att begreppet kapitalist inte betecknar någon individ, utan en ”karaktärsmask” eller en ekonomisk roll. Det kan också vara svårt att presentera långa och komplexa argumentationskedjor i tecknad form, åtminstone om man inte vill fylla rutorna med text (vilket Evans ibland gör i Röda Rosa).

Men å den andra sidan kan serier helt klart hjälpa till att dra in fler människor än de som gillar att läsa vanliga böcker i politiska diskussioner och aktiviteter. Och trots allt är det där som vänsterns idéer bör förvaltas och utvecklas.

Summering av arbetarlitteraturkursen

Nu är höstens arbetarlitteraturkurs slut. 20 studenter har slutfört den genom att lämna in en hemtenta i vilken de jämför två verk från litteraturlistan med fokus på vad som gör dem till arbetarlitteratur, skildringen av fenomenet klass och på vilka sätt de är typiska (eller atypiska) för den tid då de skrevs. Att rätta dessa tentor har (som vanligt) varit lärorikt, eftersom de i allmänhet innehållit saker som jag själv aldrig tidigare funderat på. Det är också intressant att notera att några verk verkar ha fångat studenternas intresse i särskilt hög grad, framför allt Maria Sandels Familjen Vinge, Moa Martinsons Kvinnor och äppelträd, Aino Trosells Socialsvängen och Susanna Alakoskis Svinalängorna. Och det är naturligtvis trevligt att kursvärderingen visar att studenterna är nöjda med kursen. Några efterfrågar rent av en fortsättningskurs, och det tycker jag så klasrt låter som en utmärkt idé. Men om den kan förverkligas återstår att se. I nuläget vet jag faktiskt inte ens när kursen kommer att ges nästa gång. Kanske blir det redan till hösten, eller så får vi vänta ett tag till. Hur som helst vill jag tacka  höstterminens studenter för en väl genomförd kurs.

Klasskildringen i Sven Wernströms Trälarna. 1900-talet

Idag utkom boken Mångkulturell barn- och ungdomslitteratur (red. Maria Andersson och Elina Druker). Jag medverkar med kapitlet "Skildringen av arbetarklassen i Sven Wernströms Trälarna. 1900-talet". Förutom att analysera just Wernströms arbetarklasskildring resonerar jag också kring hans förhållande till arbetarlitteraturen och hur begreppen barn- och ungdomslitteratur och arbetarlitteratur förhåller sig till varandra.
Jag menar att Trälarna. 1900-talet faktiskt uppfyller även de allra striktaste kraven man kan ställa på arbetarlitteraturen. Den är ju skriven av en arbetare, om och för människor i arbetarklassen, samtidigt som den uttrycker ett proletärt klassperspektiv och agiterar för arbetanas sak. Dessutom innehåller den faktiskt flera explicita referenser till (annan) arbetarlitteratur. Att ignorera detta med hänvisning till att boken kan betraktas som barn- och ungdomslitteratur vore dumt. (Inte minst med tanke på att den faktiskt inte främst vänder sig till barn, utan till barn och vuxna i arbetarklassen.)