Jag tycker att Susanna Alakoski är en av våra allra bästa arbetarförfattare (och då menar jag över huvud taget, inte bara i samtiden).
Svinalängorna drabbade mig hårt när den kom ut för snart tio år sedan, och den har jag också sysslat väldigt mycket med i min forskning. Jag har också varit väldigt fascinerad av
Oktober i fattigsverige från 2012, i vilken Alakoski utvecklar sitt skrivande i en oerhört intressant riktning, inte minst stilistiskt/formellt.
April i anhörigsverige är en fortsättning på oktoberboken. Här flyttas fokus mot frågor om missbruk och anhörigskap, men perspektivet är liksom i det tidigare författarskapet brett: klass, kön, migration etc. finns fortfarande med som viktiga perspektiv. Dessutom fortsätter Alakoski att slipa sina litterära verktyg.
Läs!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar