Att jag tycker att denna litteratur är högintressant är väl allom bekant. Och jag tror att många i utlandet också skulle kunna tycka att den var intressant om de bara känt till den.
Om detta vittnar ett inlägg på den tyska bloggen Klassismus om antologin En knuten näve i fickan. Denna antologi, som getts ut av förlaget Yelah, innehåller 15 självbiografiska texter skrivna av vänsteraktivister med arbetarklassbakgrund, och fem av dessa har översatts till tyska av anarkisten och filosofen Gabriel Kuhn.
Om denna bok kan väcka intresse i Tyskland, vilket intresse skulle tyska läsare då inte kunna tänkas visa för Moa Martinson, Kurt Salomonson, Maria Hamberg eller någon annan svensk arbetarförfattare?
Skulle arbetarlitteratur rent av kunna bli nästa svenska exportsuccé efter deckarna och hårdrocken?
Det är kanske en väl from förhoppning. Men faktum kvarstår: Svensk arbetarlitteratur är intressant. Därför borde den i långt högre grad än vad som nu är fallet översättas och presenteras för läsare i andra länder.
Fast nu har vi ju inte ens lyckats skriva en svensk arbetarlitteraturhistoria, så exportsatsningarna får väl anstå ännu ett tag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar