Litteratur i ett mångkulturellt samhälle

Under de senaste terminerna har jag och några kollegor gett en kurs på Malmö högskola som heter "Litteratur i ett mångkulturellt samhälle (15 hp.)". Den ges under andra halvan av terminen och handlar om hur klass, kön/genus och ras/etnicitet hänger samman med litteratur (med litteratur menar vi allt från dikter och romaner till filmer och låttexter). Ett tema under kursen är svensk arbetarlitteratur och ett annat fenomenet "invandrarlitteratur". Söktrycket inför vårens kurs är ganska gott, men vi har fortfarande platser kvar. Och man brukar kunna efteranmäla sig ända fram till kursstart. Info om hur man anmäler sig hittar man här.

Rydberg och arbetarrörelsen

Viktor Rydberg var en av de mest lästa författarna bland många av socialdemokratins pionjärer och han var också en viktig inspirationskälla för många av de tidiga arbetarförfattarna. Men i början av 1890-talet riktade Hjalmar Branting ett våldsamt angrepp mot Rydberg i en serie artiklar i Social-Demokraten.

Om detta har jag skrivit i artikeln "Radikalen och offentligheterna" i boken Kulturhjälten: Viktor Rydbergs humanism, som just kommit ut på förlaget Atlantis under redaktion av Birgitta Svensson och Birthe Sjöberg.

Brantings angrepp på Rydberg har ofta tolkats som en följd av att Rydberg satt i en tryckfrihetsjury som dömde Branting till fängelse för hädelse, men jag menar att det har betydligt mer komplexa orsaker. Framför allt anser jag att det måste förstås mot bakgrund av det behov som den tidiga arbetarrörelsen hade att avgränsa sig från liberalismen i samband med att man byggde upp en egen kulturell offentlighet. Rydberg hade social patos, men han stod på ett grundläggande plan främmande inför socialismen. Därför var Branting tvungen att distansera sig från honom.

Några decennier senare hade socialdemokratin dock blivit ett statsbärande parti. Då kunde Ernst Wigforss i sina memoarer rehabilitera Rydberg.