Quizz

Mats Hallberg (även känd som Kultur-Mats) har gjort en quizz om arbetarlitteratur som publicerats på LO-tidningens hemsida. Frågorna är ruggigt svåra. Den som vill göra quizzen kan klicka här. Man kan vinna en bok.

Ny blogg om arbetarlitteratur

Föreningen Arbetarskrivare har startat en blogg. Den rekommenderas för alla som är intresserade av arbetarlitteratur.

Kurt Salomonson, Sveket

Kurt Salomonson är en av efterkrigstidens viktigaste svenska arbetarförfattare. Tillsammans med bland andra Folke Fridell bidrog han till att ställa folkhemmet och det moderna arbetslivet under debatt i litteraturen. Och för detta ådrog han sig kritik från såväl högern som vänstern.

Romanen Sveket, som är andra delen i en trilogi, där de övriga titlarna är Mannen utanför (1958) och Skiljevägen (1962), är en bra inkörsport till Salomonsons författarskap. Här presenteras nämligen hans samhällskritik på ett mycket tydligt (några skulle säkert säga övertydligt) sätt.

Salomonsons roman är närmast att betrakta som en kollektivskildring. Men en av karaktärerna, den unge arbetaren Bruno Wijk, står ofta i handlingens centrum. Och hans predikament presenteras på följande sätt: "[S]om arbetare hade han nått fram till en punkt, då han inte längre hade något att kämpa för - då han i materiellt hänseende var tillgodosedd. [---] Utgick man ifrån, att han inte ville bli annat än reparatör [...] hade han nu - vid tjugofem års ålder - allting utstakat för sig: vägen låg spikrak ända fram till graven. [---] Han behövde bara gå dit man pekade. Gjorde han bara det, då ordnade allting sig. Och han lydde gladeligen! Han gjorde precis vad man sa åt honom att göra" (s. 141).

Vad Salomonson vill berätta om är alltså att förverkligandet av arbetarrörelsens visioner om folkhemmet inte nödvändigt leder till frihet och lycka för arbetarklassen.

Och Salomonsons litterära program illustreras väl i följande samtal mellan den försupne arbetaren Stor-Olsson och hans arbetskamrat Johannes Fält:

"Ser du, Johannes, den svenske arebtaren får inte kritiseras! Om du nån gång ska skriva en bok, så ska du befolka den me glada, friska, frimodiga arbetare - avvikande typer får inte existera. Men skriver du att alla är glada och friska och frimodiga, då får du telegram från både Erlander och Hjalmarsson.

[---]

- Och du började supa?

- Ja. Rent ut sagt börja ja supa när jag blev klar över hur de gamla, fina arebetaridealen med åren har svikits - mer och mer svikits och förhycklats - bara genom detta att de till varje pris hållits rena. För hur ska någonting kunna utvecklas sunt, om det inte får blir föremål för kritik, va?" (s. 270)

Några hyllningstelegram lär varken Erlander eller Hjalmarsson ha skickat till Salomonson. Och just därför är han en av de intressantaste skildrarna av folkhemsepoken.

Sveket har nyligen återutgivits av förlaget h:ström.

Experimentell arbetarlyrik

En av de underligaste arbetarskildringar jag läst på senare år är Johans Jönssons diktsamling Efter arbetsschema (2008). Det är nämligen en åttahundrasidig experimentell diktsamling. Och så brukar ju arbetarlitteratur inte se ut nuförtiden.

Att Efter arbetsschema verkligen är arbetarlitteratur råder det dock inget som helst tvivel om. Arbete - särskilt vårdarbete - är nämligen diktsamlingens helt dominerande tema. Och till den som till äventyrs skulle missa detta ger Jönsson explicita läsanvisningar genom att exempelvis skriva att han vill "utveckla svenskspråkig arbetsskildring" (s. 534) och "producera en arbetarsubjektivitet" (s. 506).

Jönssons arbetsskildring är genomgående negativ. Bland annat skildrar han hur det moderna vårdarbetet degraderar omsorgen om andra människor till blott och bart ett medel för överlevnad. "Jag vet inte varför jag inte kan känna empati för de sjuka och handikappade som jag jobbar med" heter det på ett ställe. Och något senare: "Samtidigt är jag radikalt beroende av dessa förtvinade kroppar och själar för min ekonomiska överlevnad. Jag har bestämt mig för att inte tänka på det".

Denna hållning - som delvis tycks vara inspirerad av (den unge) Marx idé om hur det kapitalistiska arbetet alienerar arbetaren från sin mänsklighet - har provocerat fram ganska hätska reaktioner. Bland annat skrev Therese Eriksson i LO-Tidningen följande: "Efter arbetsschema och det förbehållslösa hyllandet av den gör inget gott för dem som arbetar i vården. Det skapar bara en stigmatiserad bild av arbetaren som maskin".

Om denna kritik är befogad eller inte är naturligtvis svårt att säga. Vad man kan konstatera är dock att Jönsson med sin diktsamling lyckats ställa viktiga frågor om klass och arbete under debatt. Det är det få experimentella poeter som mäktar med. Och mer kan man väl knappast begära av arbetarlitteraturen?

Forskning på gång om ungsocialisternas litteratur

Idag fick jag besök av Emma Hilborn som är doktorand i historia vid Lunds universitet och planerar att skriva sin doktorsavhandling om ungsocialisterna och deras litteratur. Detta är ett alldeles utmärkt avhandlingsämne. Liksom många andra politiska rörelser på vänsterkanten satsade ungsocialisterna starkt på litteraturen, och det är hög tid att någon tar på sig uppgiften att reda ut varför det var så? Och att det är just en historiker som ger sig i kast denna uppgift är glädjande. Jag tror nämligen att arbetarlitteraturforskningen skulle kunna må bra av tätare kontakter med just historiker. För om litteraturvetare monopoliserar forskningen om arbetarlitteraturen finns det en stor risk att "det litterära" tillmäts för stor betydelse, medan denna litteraturs sociala och politiska dimensioner förbigås.

Emma har för övrigt redan skrivit en bok om ungsocialisterna, nämligen De förrådda kämparna.

Grattis Malin!

Årets Stig Sjödinpris går till Malin Klingzell-Brulin, chefredaktör för Livsmedelsarbetareförbundets tidning Mål och Medel. Det är ett alldeles utmärkt val. Tidigare har priset getts till författare som påolika sätt bideragit till att den arbetarlitterära tradition som Stig Sjödin verkade i har fortsatt att utvecklas. Bland annat har det gått till Göran Greider, Sara Lidman, Mikael Wiehe och Emil Jensen. Men utan medier som sprider litteratur och litteraturkritik till arbetarklassen kommer arbetarlitteraturen att går under. Och det är för att hon hjälper till med detta som Malin Kilngzell-Brulin nu belönas.

För några år sedan samtalade jag med Malin Klinzell-Brulin i samband med arrangemanget "Boken på arbetsplatsen" på Brunnsviks folkhögskola. Ämnet för vårt samtal var arbetarlitteraturen och fackförbundspressen, och jag sa bland annat att en av fackföreningspressens viktigaste uppgifter varit att "den tidvis fungerat som en motoffentlighet som försökt ta tillvara medlemmarnas intressen. Bland annat har man försökt få arbetare att intressera sig för litteratur. Genom att trycka dikter i en fackföreningstidning kan man få en arbetare att läsa, fast han aldrig skulle gå till ett bibliotek eller en bokhandel. Fackföreningspressen har också fungerat som en kuvös för många arbetarförfattare som haft svårt att få fart på sina litterära karriärer. [---] Litteratur som har med arbete och klass att göra får mer uppmärksamhet i fackförbundspressen än på annat håll. Jag tror att detta är viktigt. Det är viktigt för arbetarlitteraturen att någon intresserar sig för den. Men det är nog också viktigt för fackföreningarna. Arbetarrörelsen behöver sina författare. Kultur har nämligen med politik att göra."

Stig Sjödinpriset delas ut i ABF-huset i Stockholm 11 oktober klockan 13.00. Det bjuds på såväl förfriskningar som på musik och litteratur. Inträdet är 50 kronor.

Mål och Medel finns på nätet. För att läsa den, klicka här.