Amerikanska arbetarskildrare 10 (del två): Proletarian Literature

Den bästa boken om den amerikanska "proletära litteraturen" som jag läst är Barbara Foleys Radical Representations: Politics and Form in U.S. Proletarian Fiction, 1929-1941. Foley polemiserar mot den vedertagna uppfattningen att de "proletära" författarna skrev enligt litterära recept utskrivna av det amerikanska kommunistpartiet och att deras böcker därför skulle vara enformiga och propagandistiska. Även om den "proletära litteraturen" uppstod inom vänstern kan den enligt Foley inte förstås som någon partilitteratur. Dessutom påpekar hon att den under början av 30-talet fick påfallande god kritik även utanför vänsterkretsarna. Att den så småningom föll i vanrykte skulle därmed snarare bero på den tilltagande antikommunismen i USA än på undermålig litterär kvalitet. (Den som själv vill bilda sig en uppfattning om detta kan ju kolla in boktipsen i mitt förra blogginlägg om den amerikanska "proletära litteraturen".) Antikommunisternas stora invändning var att de "proletära" författarna skulle vara allt för propagandistiskt inriktade för att kunna skapa bra litteratur. Dock visar Foley att de inte alls såg sina böcker som propaganda. Istället ville de skildra samhället realistiskt, och därigenom bidra till att arbetarna kunde utveckla ett klassmedvetande. Och denna ambition hängde samman med att man på ett grundläggande plan var överens med de borgerliga kritikerna om att bra litteratur inte ska vara propagandistisk, eller ens tendentiös. Detta innebär att man kan ifrågasätta om den "proletära litteraturen" verkligen var så "proletär", eller om den snarare ska betraktas som ett slags borgerlig realism med "proletär tematik". Hur som helst är det intressant att notera att en tämligen bred - och under en kort period ganska uppmärksammad och uppskattad - strömning inom den moderna amerikanska litteraturen i stort sett suddats bort ur litteraturhistorien av politiska skäl. Och det är väl skäl nog att intressera sig för denna litteratur?