Idag nåddes jag av den tråkiga nyheten att Philippe Bouquet gått bort. Han var översättare av svensk litteratur till franska, men också forskare i litteraturvetenskap med arbetarlitteratur som specialitet.
Jag träffade honom bara en enda gång, i samband med att han höll en föreläsning i Lund. Jag minns honom som mycket trevlig. Jag kommer också ihåg att jag kände mig väldigt stolt över att han följde min forskning.
För några år sedan skrev jag en artikel om idén att den svenska arbetarlitteraturen skulle vara världsunik. Jag tog min utgångspunkt i Bouquets forskning och hävdade att denna inte fått den uppmärksamhet den förtjänar av svenska litteraturforskare.
För den som av någon anledning inte vill ta sig an Bouquets forskning på franska kan jag rekommendera boken Spaden och pennan (1990).
Så tråkigt att höra. Philippe översatte fyra av mina romaner till franska. Vi träffades också, på Bokmässan vill jag minnas, och hans hälsade på mig och min familj när vi bodde i Malung. Han ville vara med om en svensk första maj. Inte så många själar där i Malungs folkpark, nej. Kallt också. Han var hängiven den svenska arbetarlitteraturen och det svenska språket. Jag tror att hans översättargärning till stor del var ideell. Tack Magnus för att jag fick veta!
SvaraRadera