Om Ditlevsen och Nexø

 I går höll Nicklas Freisleben Lund och jag en föreläsning om Tove Ditlevsen och Martin Andersen Nexø på Arbejdermuseet i Köpenhamn. Vi utgick från forskning som vi tidigare presenterat vid konferensen Nordisk Arbetarlitteratur VIII, som hölls i Karlstad förra året, och som så småningom ska resultera i en artikel. 

Ditlevsen har sällan beskrivits som arbetarförfattare, trots att hon i sina självbiografiska romaner skriver om en uppväxt i arbetarklassen. En anledning till det kan vara att man i Danmark haft en ganska snäv föreställning om arbetarlitteratur. Enkelt uttryckt kan man säga att många betraktat Nexø som måttstock, och eftersom Ditlevsen inte skriver som han har hon inte sorterats in bland arbetarförfattarna.

Vårt mål är att vidga definitionen av fenomenet arbetarlitteratur så att det även kan omfatta Ditlevsens romaner. Men vi vill också visa att Nexøs författarskap har fler sidor än de som hittills uppmärksammats av litteraturforskarna. Här tar vi vår utgångspunkt i en skildring i Ditlevsens roman Barndom av hur hon som barn läser Nexøs Ditte människobarn. Intressant nog uppfattar hon nämligen inte den romanen på samma sätt som de flesta andra... 

Föreläsningen ingick i serien "Arbejdernes Læseselskab", som fått sitt namn efter en förening som grundades 1879 i det hus där Arbejdermuseet nu håller till. Andra föreläsningar i serien kommer att handla om "Nexø og havet" samt "Novellisten Nexø". De arrangeras i samarbete med Martin Andersen Nexø-Selskabet. Mer information finns på Arbejdermuseets hemsida. 

Denna skylt hittades nyligen vid en renovering och
hänger nu på väggen i Pio-salen på Arbejdermuseet

Boschwitz, Menschen neben dem Leben

 För ett tag sedan var jag i Berlin. I en bokhandel gjorde man reklam för en roman från 30-talet som nu kommit ut på originalspråket för första gången: Ulrich Alexander Boschwitz Menschen neben dem Leben (Människor bredvid livet).

Jag övertygades om dess förträfflighet och har nu läst den. Och jag känner mig verkligen inte lurad av reklamen, för romanen var väldigt bra.

Den handlar om samhällets skuggsida i Berlin strax innan nazisternas maktövertagande, – om tiggare, krigsinvalider, hallickar och prostituerade – och författaren blandar social kritik och samhällsanalys med berättarglädje och ömsinta skildringar av udda figurer.  Det är lätt att lockas till jämförelser med andra skildrare av denna tid och dessa miljöer – exempelvis Döblin, Kästner och Fallada – och jag tycker att Boschwitz står sig väl i konkurrensen med dem. Kanske har den dock allra mest gemensamt med Brechts försök, exempelvis i Tolvskillingsoperan, att visa att "den undre världen" inte är fullt så exotisk som många tror, utan att den har stora likheter med andra delar av samhället.

När jag läst ut boken upptäckte jag att den faktiskt ursprungligen gavs ut på svenska, närmare bestämt 1937. Då hette den Människor utanför och författaren kallade sig John Gane. Orsaken till detta var att Boschwitz flydde till Sverige för att undkomma nazisternas judeförföljelser. Senare reste han vidare i Europa, och gav ut 1940 ut romanen Der Reisende, som nu återupptäckts och blivit en internationell bestseller. 2019 gavs den ut på svenska. 

Så småningom hamnade Boschwitz i Storbritannien. Där internerades han och skickades till Australien. 1942 fick han dock möjlighet att återvända, men under hemresan torpederades båten han reste med och han dog. 

Jag tänker helt klart läsa Der Reisende. Det skulle också vara intressant att få reda på mer om Boschwitz vistelse i Sverige. 

Arbetarlitteraturkurs

 I höst kan man läsa en universitetskurs om arbetarlitteratur på nätet! Den heter "Working-Class Literature – Historical and International Perspectives" och ges, som framgår av titeln på engelska. Upplägget är mycket flexibelt så det går bra att kombinera kursen med arbete eller andra studier. Man ansöker via antagning.se eller universityadmissions.se. Sista ansökningsdag är 15 april. 

Artikel om utsatthet och klassmedvetande i svensk arbetarlitteratur

 Under de kommande åren kommer jag – tillsammans med Christine Hamm, Ingrid Nestås Mathisen och Nicklas Freisleben Lund – att utforska hur utsatthet skildras i skandinavisk samtidslitteratur. Jag kommer främst att analysera litteratur som handlar om utsatthet på arbetsmarknaden.

Nu har jag publicerat min första artikel på ämnet. Den heter "Precarity and Class Consciousness in Contemporary Swedish Working-Class Literature" och ingår i ett temanummer av tidskriften Humanities om svensk arbetarlitteratur (hittills är det dock bara min artikel som publicerats). Sammanfattningen lyder såhär:

This article analyses aesthetical–political strategies for the promotion of class consciousness among workers in a few examples of contemporary Swedish working-class literature from different genres that describe and criticize precarious working conditions. Special attention is given to how these texts engage in dialogue with the notion of the precariat and to the authors’ use of decidedly literary forms. One important result is that Swedish working-class writers highlight the heterogeneity among those working under precarious conditions while also arguing that they share certain economic conditions, both amongst each other and with members of other groups (especially the traditional working class). Furthermore, it is argued that the use of literary forms (as opposed to, e.g., reportage or documentary) reflects the absence in the precariat of class consciousness, and the authors’ belief that literature can contribute to the creation of such a consciousness.

Bland de verk jag tar upp återfinns Kerstin Fredenholms Fint hemma, Daria Bogdanskas Wage slaves, Kristian Lundbergs Yarden, Anders Teglunds Cykelbudet samt Pelle Sunvissons Svarta bär och Svenska palmen.

Artikeln är fritt tillgänglig på nätet, via tidskriftens webbplats. Om man vill veta mer om projektet kan man titta på Vetenskapsrådets hemsida.

Philippe Bouquet

 Idag nåddes jag av den tråkiga nyheten att Philippe Bouquet gått bort. Han var översättare av svensk litteratur till franska, men också forskare i litteraturvetenskap med arbetarlitteratur som specialitet.

När jag började skriva min avhandling om Ivar Lo-Johanssons statarromaner upptäckte jag att Bouquet skrivit ett stort akademiskt arbete om den svenska arbetarlitteraturen: L'individu et la société dans les oeuvres des romanciers prolétariens suédois (1910–1960) (1976, två band, ny utgåva 1980). Jag pluggade franska på kvällarna på Komvux för att kunna läsa den.

Jag träffade honom bara en enda gång, i samband med att han höll en föreläsning i Lund. Jag minns honom som mycket trevlig. Jag kommer också ihåg att jag kände mig väldigt stolt över att han följde min forskning.

För några år sedan skrev jag en artikel om idén att den svenska arbetarlitteraturen skulle vara världsunik. Jag tog min utgångspunkt i Bouquets forskning och hävdade att denna inte fått den uppmärksamhet den förtjänar av svenska litteraturforskare. 

För den som av någon anledning inte vill ta sig an Bouquets forskning på franska kan jag rekommendera boken Spaden och pennan (1990).