Om Stig Sjödin på bokmässan

 24 september kommer jag att presentera min bok Kampdiktare i folkhemmet: Arbetarpoeten Stig Sjödin på "Forskartorget" på bokmässan. På grund av coronapandemin finns det inte så många åhörarplatser. Dock kommer man att kunna se föredraget på webben!

För informationer om biljetter etc. se Bokmässans hemsida.

Hans Scherfig, Idealister

 Hans Scherfig (1905–1979) hör till mina absoluta favoritförfattare (och jag gillar hans konst också). Därför blev jag glad när jag nyligen fick tag på ett exemplar av den danska förstautgåvan av hans bok Idealister. 

Den utspelar sig 1938 och skulle egentligen ha getts ut 1942. Men det tillät inte de danska myndigheterna. Istället gavs den ut på svenska 1944 och kom för första gången på danska 1945.

Intressant nog är romanen i flera avseenden väldigt aktuell. Scherfig skriver nämligen satiriskt om "idealister" som filantroper, alternativmedicinare, vegetarianer, ockultister etc. Och sådana finns det som bekant fortfarande gott om, även om de numera ibland går under andra beteckningar. 

Också det klassamhälle Scherfig beskriver och kritiserar är, dessvärre, tämligen intakt. Efter att klyftorna i de skandinaviska samhällena minskade efter andra världskriget har de ju på senare tid ökat igen och de rika och mäktiga har åter börjat anamma den vräkiga stil som utmärkte mellankrigstidens överklass. 

En intressant sak med Idealister är att den på flera sätt utgör förlaga till TV-serien Matador. En av karaktärerna i den serien, Mads Andersen Skjern, har exempelvis ett namn som påminner om en av huvudpersonerna i Idealister: Herr Skjen-Svendsen. De delar också på många sätt levnadsöde. Båda började som fattiglappar men blev med tiden kapitalister inom konfektionsindustrin.

Satir är en svår konst. Särskilt svårt är det att få den att åldras väl. Att Idealister efter trekvarts sekel fortfarande känns aktuell och att den fortfarande kan locka till såväl skratt som eftertanke är därför ett gott betyg. 

Om arbetarpoesi och politik

 I en krönika i Södermanlands nyheter diskuterar Ulf-Göran Widkvist folkhemmet med utgångspunkt i Stig Sjödins diktning. Det illustrerar något som jag brukar tjata om: att arbetarlitteraturen utgör en god utgångspunkt för politisk reflexion.

Routledge International Handbook of Working-Class Studies

 En stor del av den internationella forskningen om arbetarlitteratur (och frågor om litteratur och klass) bedrivs idag inom det fält som kallas working-class studies. I den nyligen utkomna antologin Routledge International Handbook of Working-Class Studies ägnas ämnet också en hel del uppmärksamhet. 

Arbetarlitteraturforskningen (och glädjande nog antologin Working-Class Literature(s), som John Lennon och jag gett ut!) nämns redan i förordet. Dessutom ägnas bokens största avdelning åt frågor om "representation" och även där dyker arbetarlitteraturen så klart upp.

Den mest intressanta texten på ämnet är Ben Clarkes "'The things that are left out': Working-class writing and the idea of literature". Clarke argumenterar för att arbetarlitteraturen inte fått den plats den förtjänar i litteraturhistorieskrivningen eftersom denna utgår från ett snävt, borgerligt litteraturbegrepp. Att uppmärksamma arbetarlitteraturen blir därmed också ett sätt att utveckla själva idén om vad litteratur är.

Doktorandkurs: Working-Class Literature

 I höst kommer jag att ge en specialversion av kursen "Working-Class Literature: Historical and International Perspectives" för doktorander. Den omfattar 5 högskolepoäng och ges via nätet. Man behöver inte kunna svenska för att gå kursen, men får gärna lov att tentera på detta språk. Om man vill anmäla sig kan man mejla mig. 

IASS: Arbetarlitteratur och minneskultur, del 2

 Så har då även den andra sessionen om arbetarlitteratur vid IASS konferens i Vilnius (och på nätet) hållits.

Magnus Gustafson presenterade ett mycket intressant paper om arbetarlitteraturens "problem och möjligheter" i "en nyliberal tid", där han gjorde tankeväckande jämförelser mellan främst Jenny Wrangborg och Emil Boss, och dessutom jämförde dem med äldre arbetardiktare som Stig Sjödin.

Beata Agrell diskuterade med utgångspunkt i T. S. Eliots idé om det "objektiva korrelatet" hur tidiga arbetarförfattare som Maria Sandel, Dan Andersson och Karl Östman använde konkreta skildringar av arbete för att uttrycka komplexa arbetarklasserfarenheter.

Oscar Jansson pratade om Kristina Sandbergs romaner om hemmafrun Maj och resonerade bland annat om varför de inte tagits emot som arbetarlitteratur.

Kristian Lødemel Sandberg analyserade några av Kjartan Fløgstads romaner från perioden efter 1989 och argumenterade för att de beskriver hur traditionella manliga arbetarkollektiv löstes upp, men också försöker hålla minnet av den klassiska arbetarkulturen vid liv. 

Sammanfattningsvis måste man säga att den forsknings om presenterades var av hög kvalitet. Dessutom tycks det som att flera av forskarna försökte föra in arbetarlitteraturforskningen på (delvis) nya vägar. För det första hade konferensens tema – minneskultur –  uppenbarligen inspirerat flera att använda olika former av minnesteori för att anlägga nya perspektiv på arbetarlitteraturen. För det andra var det påfallande att flera av presentationerna kretsade kring litteratursociologiska frågeställningar – inte minst sådana som har med tilltänkt och verklig publik att göra, samt med hur arbetarlitteraturen beskrivits av litteraturforskare och kritiker. 

IASS: Arbetarlitteratur och minneskultur

 Just nu pågår IASS (International Association for Scandinavian Studies) 33 konferens, i Vilnius och på nätet. Temat är minneskultur, och två av sessionerna handlar om arbetarlitteratur.

Vid den första av dessa – som gick av stapeln vid lunchtid idag – presenterade Christine Hamm, Åsa Arping och jag papers.

Christine pratade om hur arbetarlitteraturen koms ihåg i den norska litteraturhistorieskrivningen. Hennes tes (som hon argumenterade väl för) var att arbetarlitteraturen ofta kopplas samman med en realistisk estetik och att det lett till att visa verk och författarskap osynliggjorts. 

Som exempel anförde hon Karen Sund. Hon skrev bland annat Kjærlighetens forvildelser: Arbeiderroman (1895) och Arbeiderliv (1901) men har inte kommit med i historieskrivningen om arbetarlitteraturen, eftersom hennes verk klassats som populärlitteratur.

Åsa presenterade ett paper om Susanna Alakoskis Oktober i fattigsverige (2012) och April i anhörigsverige (2015), med fokus på hur de tematiserar svårigheterna att minnas och berätta om traumatiska och skambelagda händelser. Särskilt intressant var hennes försök att ta hjälp av teorier från bland annat postkolonial litteraturforskning och forskning om så kallad vittneslitteratur för att förstå arbetarlitteratur. 

Själv pratade jag om hur Stig Sjödin förhöll sig till minnen och minnande i sin arbetardiktning. Bland annat argumenterade jag för att det finns skillnader mellan hans arbetarrörelsediktning och de diktsamlingar han gav ut på Bonniers, och som huvudsakligen vände sig till läsare som inte själva var arbetare.

Förhoppningsvis kommer våra papers att vidareutvecklas och så småningom publiceras i den antologi som vanligen ges ut efter IASS-konferenserna.

I morgondagens session om arbetarlitteratur väntar presentationer av Beata Agrell, Magnus Gustafson, Oscar Jansson och Kristian Lødemel Sandberg