Arbetarpoesin och offentligheterna: Exemplet Stig Sjödin

 Min artikel "Arbetarpoesin och offentligheterna: Exemplet Stig Sjödin" som publicerades i Tidskrift för litteraturvetenskap (nummer 1, 2020) i våras är nu tillgänglig på nätet. För att läsa, klicka här.

Arbetarpoesiprat med Anna Arvidsdotter

 5 november 18:30 kommer Anna Arvidsdotter att läsa poesi och prata under rubriken "En kedja utan länkar" på Stadsarkivet i Malmö. Dessutom kommer hon att samtala med mig. 

Mer information hittar man här. 

Obs! Föranmälan krävs på grund av pandemi och därmed sammanhängande krångligheter. 

Om litteratur och klass i Clarté

 Om man intresserar  sig för frågor om litteratur och klass bör man läsa Clarté nummer 2 2020 som just lagts ut på nätet (egentligen bör man såklart prenumerera...). 

Där hittar man exempelvis ett längre utdrag ur Rasmus Landströms kommande bok om modern arbetarlitteratur, en text av Luka Lei Zhang om en bok om socialistisk litteratur i tredje världen, och dikter av Sharif Uddin (en arbetarpoet från Bangladesh som arbetar i Singapore).

Dessutom har jag skrivit en polemisk artikel i vilken jag försöker reda ut hur hur klasspolitik och kulturarvsfrågor egentligen hänger samman.

"Ny" dikt av Sjödin

 Just nu sitter jag på Arbetarrörelsens Arkiv och rotar i gamla papper om Kulturarbetarnas Socialdemokratiska Förening. I en av de många arkivlådorna med mer eller mindre sorterade handlingar hittade jag ett litet häfte i vilket det fanns dikt av Stig Sjödin som jag inte sett tidigare:

LÅT OSS SLIPA ORDEN

 

"Ett mjukt ord kan krossa ett ben",

säger den insiktsfulle rapportören

från den sovjetryska istiden.

Han torde veta vad han talar om

Men ibland behövs det vredgade ord,

ord som klargör skillnaderna mellan moln och dis,

mellan stjärnklart och mörker,

mellan förakt och kärlek.

De små eliternas talesmän står upp

med jämlikhetsord på tungan och beklagar

att klyftorna måste bestå.

Det finns tydligen i deras medvetande

en gudomlig världsordning

där genernas utslag är oomtvistligt

och där en del är mera jämlika än andra.

Låt oss slipa orden,

så att sådant nonsens inte längre kan tas på allvar.

Låt oss dagligen i energiska termer

göra fattbart att ett människovärdigt liv

är möjligt endast om vi överger de vertikala

betraktelsesätten.

Alla partiarbetare måste vara med och skaffa fram brynen.

Nu gäller det att dra slipstenen åt andra hållet,

nu gäller det att hämta hela ämbar och sjöar med vatten,

så att orden får den rätta skärpan

Genus och prekariat i arbetarlitteraturen

 Vänsterpartiets Flamman är en av de publikationer där det ganska ofta skrivs om den samtida arbetarlitteraturen. Idag recenserar exempelvis Anna Remmets romanen Handens rörelser av Felicia Stenroth (en roman som ligger på mitt skrivbord och väntar på att bli läst).

I inledningen av recensionen gör Remmets följande reflektion:

Som jag nyligen skrev i min recension av en ny antologi om arbetarlitteratur i denna tidning förknippas begreppet fortfarande oftast med skildringar av vita män i traditionella arbetaryrken. Bara under denna höst har det dock utkommit åtminstone två romaner om kvinnor i de prekära yrken som präglar vår senkapitalistiska tid. 

Jag tycker att resonemanget är intressant och att det förtjänar en kommentar.

Remmets har rätt i att många förknippar arbetarlitteratur med berättelser om manliga industriarbetare. Däremot är det märkligt att hon tycker att det är uppseendeväckande att det kommit ut två böcker om prekärt anställda kvinnor. Jag skulle nämligen vilja hävda att just sådana verk är centrala i den samtida svenska arbetarlitteraturen.

I min rapport Arbetarlitteraturen och klassamhället påpekar jag exempelvis (på s. 10) att en stor del av de samtida arebtarförattarna är kvinnor och att de ofta skriver om erfarenheter av prekärt arbete från kvinnodominerade verksamheter inom tjänste- och serviceproduktion. Några av de namn jag nämner är Jenny Wrangborg, Cecilia Persson, Marie Hållander, Helene Rådberg, Sara Beischer, Daria Bogdanska och Maria Todorov. 

Dessutom skriver många manliga arbetarförfattare också om prekärt arbete och om arbete utanför industrin. Som exempel kan man nämna Johan Jönson, som bland annat skildrar omsorgsarbete. 

Faktum är att om det är någonting som saknas i den samtida svenska arbetarlitteraturen så är det nog skildringar av "vita män i traditionella arbetaryrken". Jag har faktiskt svårt att komma på så många exempel utöver David Ericsson, som ju ibland skriver om lastbilschaufförer.

Wanda Bendjelloul, Dalenglitter

 Jag blev nyfiken på Wanda Bendjellouls roman Dalenglitter så fort jag fick höra talas om den, och de recensioner jag läste i samband med utgivningen gjorde mig inte mindre intresserad. I Göteborgs-Posten ansåg man exempelvis att Bendjelloul skriver "smart och smidigt om klass". Det låter tveklöst spännande. Men när jag nu läst romanen känner jag mig besviken.

Dalenglitter handlar om en ung kvinna som växer upp i en Stockholmsförort och som jobbar på en snabbmatsrestaurang. Dessutom skildras hur hon reser till Polen för att begrava en kusin.

Romanen innehåller en hel del intressanta uppslag och iakttagelser. Skildringen av hur huvudpersonens mamma går på visningar av svindyra lägenheter är till exempel både kul och tänkvärd och idén om att låta huvudpersonen jämföra sig med sina polska kusiner smart. 

Men berättandet saknar dynamik. Personerna är endimensionella och det finns inte någon intrig. Händelser radas helt enkelt upp utan att det görs skillnad på stort och smått och utan att det sker någon utveckling. 

På omslaget står det att Dalenglitter är en roman om hårt arbete. Jag upplevde läsningen som hårt och tråkigt arbete. 

Lecture: Russian/Soviet working-class literature

 Here's a short lecture in (Sw)English about the discussions in Russia and The Soviet Union about proletarian literature from an on-line course given at Malmö University, Sweden this term. The content is based on Katerina Clark's essay in Working-Class Literature(s): Historical and International Perspectives.