Information om Sjödin-dikt sökes

Under mitt grävande efter dikter av Stig Sjödin har jag hittat en som jag inte kan identifiera. Det handlar om en femsidig dikt, som publicerats i en bok, en tidskrift eller ett häfte (på sidorna 3–7). På den kopia jag kommit över finns dock inga uppgifter om titel på publikationen.
Dikten inleds på följande sätt:

Ända sedan barnsben bär jag en stark bild
innanför ögonlocken.
När männen i stålverket spettade hål
för tappning och man anade kraften
under flanellskjortan och såg de målmedvetna
gemensamma tagen,
blev det klart vad arbetets söner
menade med socialism.

Slutstrofen lyder såhär:

När människan berövas sin framtid
dör sångerna i hennes hjärta,
där de föddes en gång.
Men ge henne vittring av framtid och frihet
och sångerna föds på nytt.

Jag tror att dikten är från 1970- eller 1980-talet och att det handlar om en så kallad prolog, det vill säga en längre dikt som skrivits för att framföras i samband med någon kongress eller något jubileum inom arbetarrörelsen.
Jag känner vagt igen några verser, men kan inte för mitt liv komma på vad det är för en dikt... Och det är retligt, eftersom jag väldigt gärna vill ta upp den i ett kapitel i boken jag skriver på, som ska handla om hur Sjödin beskriver arbetarrörelsen och hur han diskuterar rollen som arbetarrörelsediktare.
Dessutom tycker jag att dikten är väldigt bra, och att den dessutom känns väldigt angelägen i vår tid!
Så, om du vet vad det är för dikt – hör gärna av dig.