Artikel om ekonomisk orättvisa i svenskspråkig arbetarlitteratur

I oktober 2017 deltog jag i en konferens om litteratur och ekonomisk orättvisa (för mer information, klicka här). Nu har det föredrag jag höll där arbetats om till en en artikel med titeln "Economic inequality, Marxist theory, and Swedish-language working-class literature" som publicerats i tidskriften Studia Neophilologica. Såhär sammanfattar jag innehållet i artikelns "abstract":

The conference ‘Is Economic Inequality also a Literary Problem?’ held at Uppsala University, Sweden, in 2017 raised the following questions: What does literature have to do with inequality? Does it contribute to its reproduction, or can it be a force of resistance? Is it fair to even ask of literature and literary studies that they address the problem of economic inequality? This essay claims the answers to these questions are conditioned by the historical contexts of the critics grappling with them and the literatures that they study. Employing an analysis of the theme of poverty in contemporary Swedish-language working-class literature, I argue that the consecration of this literature as an important strand in Swedish national literature has allowed it to express radical critique of the economic inequalities lying at the heart of capitalism. Furthermore, I argue that this insight could be used as a starting-point for challenging some of the more pessimistic views expressed by critics of working-class literature regarding its political potentials.

De författare jag ägnar störst uppmärksamhet är Mathias Rosenlund och Henrik Johansson, men jag tar också upp verk av bland andra Susanna Alakoski, Åsa Linderborg och Folke Fridell. Dessutom försöker jag resonera kring hur man kan använda marxismen för att förstå både fenomenet ekonomisk orättvisa och litterära skildringar av detsamma.
Artikeln är fritt tillgänglig via tidskriftens hemsida. För att läsa, klicka här.

Sotiris Dimitriou

Vad jag förstår är arbetarlitteratur inte något begrepp som används särskilt flitigt i Grekland. Men självklart finns det grekiska författare som man kan betrakta som arbetarförfattare. En sådan är Sotiris Dimitriou (född 1955).
Han är en tämligen uppburen författare, men har också i många år arbetat som förman för gatsoparna i Thessaloniki, och hans verk behandlar ofta erfarenheter från det arbetet. Novellen "En grabb från Thessaloniki" – som inleder samlingen Grekland berättar: Fikonträdets sång – utspelar sig exempelvis bland gatsopare, fast i Aten.
Grabben i titeln är en ung rom som tagit sig till just Aten för att besöka sin pappa som sitter i fängelse där. En morgon träffar han några gatsopare, och ett samtal inleds.
Novellen är mycket tragisk. Dels skildras med små medel ett fruktansvärt, men dessvärre knappast ovanligt människoöde, dels beskrivs hur en av gatsoparna inte drar sig för att utnyttja den utsatte unge mannen.
Eftersom novellen innehåller mycket talspråk är den svåröversatt, men Jan Henrik Swan har lyckats väl med att ge den en svensk språkdräkt.

Sjödin i dagspressen

Tre dikter av Sjödin i Arbetarbladet 1952,
samt författarpresentation av  Ove Sandell

Likt många andra poeter skrev Sjödin relativt flitigt i dagspressen. Dels publicerade han dikter och noveller där, dels skrev han kritik, krönikor och kulturartiklar. Kalle Laajala, Mikael Hendar och jag har gjort en bibliografi över Sjödins publikationer i svensk dagspress. Den bygger på Lars Furulands bibliografi i Svenskt biografiskt lexikon, som kompletterats med egna sökningar. Mikael har letat fram samtliga poster och beskrivit dem. Bibliografin kan laddas ner via Digitala vetenskapliga arkivet (diva).

Johan Jönson och Stig Sjödin

Johan Jönson har fått Sveriges radios lyrikpris. Det är enligt min uppfattning ytterst välförtjänt! 
Att han inte fått exempelvis ABFs litteraturstipendium eller något av Ivar Lo-prisen är däremot märkligt. I sina verk tar Jönson nämligen ofta upp frågor om arbete och klass, och hans bok Efter arbetsschema utgör utan tvekan en milstolpe i den svenska arbetarlitteraturens historia.
Jönsons inordning i den arbetarlitterära traditionen sker bland annat genom anspelningar på Stig Sjödins porträttdikter av järnverksarbetare. Jag har skrivit om det i en artikel om samtida svensk arbetarlitteratur i tidskriften Samlaren, samt, i mer utvecklad form, i Stig Sjödin-sällskapets årsbok 2018. Jag kommer dessutom att återkomma till ämnet i den bok om Sjödin som jag håller på att skriva.
Kan man kanske hoppas att Jönson framöver tilldelas Stig Sjödin-priset?

Sjödins dikter i svenska tidskrifter

Som många vet har jag under de senaste månaderna grävt fram en del dikter av Stig Sjödin ur olika publikationer. Med hjälp av Mikael Hendar har jag nu skapat en bibliografi över de dikter han publicerade i svenska tidskrifter (litterära och kulturella tidskrifter såväl som fackförbundstidningar). Jag kan inte lova att den är fullständig. Däremot har alla poster kontrollerats, antingen direkt i läggen, eller via mikrofilm. Den som vill titta i bibliografin kan ladda ner den via det digitala vetenskapliga arkivet diva. Och, om någon skulle hitta fler dikter får ni gärna höra av er. (För övrigt kommer jag snart att publicera en bibliografi över Sjödins publiceringar – dikter såväl som noveller, recensioner och annat – i dagspressen...)

Om Sjödin, Wrangborg och välfärdsstaten

Förra året höll jag en föreläsning om Stig Sjödin, Jenny Wrangborg och välfärdsstaten vid en konferens i Greifswald. Därefter skrev jag en artikel på ämnet som nu publicerats i European Journal of Scandinavian Studies under titeln "'Strängt taget fattas oss ingenting': Folkhemmet i Stig Sjödins och Jenny Wrangborgs arbetarlyrik". Den kan läsas via förlaget hemsida (men är inte fritt tillgänglig), eller via ditt lokala universitetsbibliotek.

Berättelsen om Josef

Per Gunnar Evanders roman Berättelsen om Josef (1972) handlar om en arbetare som drabbas av depression och råkar (?) knuffa sin fru ner för en trappa så att hon dör. Men den handlar också om berättandet av denna historia. Dessutom speglas berättelsen om Josef i den om Per Nilsson, Yngsjömördaren.
Berättelsen om Josef är alltså en experimentell (meta-) roman. Men det hindrar inte att den ger ett mycket övertygande porträtt av en enskild människas liv under specifika historiska villor. Och att detta varit Evanders syfte antyds i följare dialog mellan berättaren i romanen och hans moster:

– Jag tycker att du skriver alldeles för mycket om arbetare, säger moster Elsa.
– Jaså.
[---]
– På det viset blir du aldrig någon stor författare, ska du veta!
– Det är möjligt.
– De riktigt stora författarna sitter inte och skriver om vanliga arbetare som du gör! Smuts och tråkigheter och annat elände, sånt skriver inte riktiga författare om!
– Vad menas med en riktig författare då?
[---]
– En riktig författare är en sån som folk tycker om att läsa och som folk kommer att tycka om att läsa i alla tider.
– Då tror jag inte att jag skriver för att bli en riktig författare.

En sak som jag tycker är särkilt intressant är att Evanders roman har flera kopplingar till Stig Sjödin. Han skrev ju också om "vanliga bruksarbetare", och Berättelsen om Josef skulle faktiskt kunna läsas som en expanderad Sjödin-dikt. Intressant nog inleds romanen också med en dikt av just Sjödin, som i komprimerad form återger berättelsen om Josef.
Dessutom dyker Sjödin upp i romanen på ett intressant sätt. Han läser nämligen en uppsats som Evander skrivit om honom och fäller därefter följande omdöme: "– Du är nog lite jollig i alla fall du!" Just den repliken fälldes om Sjödin av en arbetskamrat som inte kunde förstå hur han kunde intressera sig för studier och poesi. Jollig betyder "fjantig", och kommentaren sårade Sjödin rejält.