Sjödin i Kommunalarbetaren

Stig Sjödin var fast medarbetare i Kommunalarbetaren. Han skrev mest krönikor, men publicerade också dikter. Nedan följer några exempel:

1956

1958

1960

1968

Nordisk Arbejderlitteratur VII: Internationale perspektiver og forbindelser

9-11 december 2020 anordnar Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning sin sjunde konferens. Denna gång samlas vi i Köpenhamn, närmare bestämt på Arbejdermuseet, och temat är "Internationella perspektiv och förbindelser". Mer information hittar man på nätverkets hemsida.

Kjartan Fløgstad, Eld och lågor

Kjartan Fløgstads roman Eld och lågor (i original Fyr og flamme. Av handling 1980) är på många sätt en fortsättning på hans mest kända verk: Dalen Portland (se tidigare blogginlägg). Personligen tycker jag dock nästan att uppföljaren är ännu bättre än föregångaren.
Inte minst känns det som att Fløgstad här förfinat den litterära form han lanserade i Dalen Portland, och som kanske bäst beskrivs som "historisk roman sammansmält med skröna och pikaresk, som då och då glider över i olika kulturindustrigenrer". Att läsa Eld och lågor är helt enkelt en stor njutning.
Även innehållsligt har Fløgstad här tagit ett steg vidare från  Dalen Portland. Den handlade om industriarbetarklassens uppkomst och utveckling. I uppföljaren ligger fokus mer på klassens upplösning, bland annat genom olika former av "klassresor", men också till följd av politiska nederlag. Detta är fortfarande i allra högsta grad pågående processer, och Eld och lågor känns därför mer aktuell än Dalen Porland.

Sjödin i Byggnadsarbetaren

Sjödin publicerade ett antal dikter i Byggnadsarbetaren mellan 1962 och 1993. Nedan visas ett urval:

1962

1969

1987

1993

Sjödin i Beklädnadsfolket

En av de fackförbundstidskrifter där Stig Sjödin publicerade sig var Beklädnadsfolket. Den var väldigt vackert formgiven, och Sjödins dikter presenterades ofta på ett mycket snyggt sätt. Nedan följer två exempel:

Ur Beklädnadsarbetaren 1967

Ur Beklädnadsarbetaren 1967

Sjödin i Metallarbetaren

För tillfället sitter jag en hel del på UB i Lund och gräver fram Stig Sjödin-dikter ur fackförbundspressen (och andra periodiska publikationer). Detta är ett spännande och lärorikt arbete, dels eftersom jag hittar en del dikter som inte finns med i Sjödins böcker, och som jag därför aldrig läst förr, dels eftersom fackförbundspressen under decennierna efter andra världskriget innehåller stora mängder annat material av hög kvalitet. En av de tidskrifter jag tyckt särskilt mycket om att bläddra i är Metallarbetaren. Där publicerade Sjödin ett stort antal dikter, som ofta illustrerades av skickliga konstnärer. Nedan följer några exempel:

Ur Metallarbetaren 1963

Ur Metallarbetaren 1963

Ur Metallarbetaen 1970

Kjartan Fløgstad, Dalen Portland

Dalen Portland (1977) är Kjartan Fløgstads mest kända roman. Den skildrar samhällsutvecklingen i Norge efter andra världskriget, med fokus på industrins och sjöfartens arbetare, men är också ett komplicerat språkkonstverk där litterära stilar från olika tidsperioder och sammanhang trängs med varandra.
Något av det mest intressanta med romanen är dess politiska kommentarer till det som skildras. En sådan formuleras av en arbetarkvinna som försöker förklara poängen med den socialdemokratiska välfärdsstaten för sin son i avsnittet "Ord att lägga på minnet". Hon framhåller att ökad jämlikhet förutsätter centralisering, urbanisering och modernisering, och att man inte ska sörja det agrara och småskaliga samhällets undergång (Marx och Engels formulerade sig ännu mer drastiskt i Kommunistiska manifestet när de beskrev hur kapitalismen befriar oss från "lantlivets idioti").
Hon avkräver dessutom sin son löftet att aldrig osynliggöra de oerhörda vinster välfärdssamhället medförde för arbetarklassen:

Och jag vill att du ska lova mig en sak när du blir kommunist, som du kommer att bli, för det blir all vaken ungdom på sjuttiotalet, och det är att vad du än gör, så får du aldrig göra karriär på att fara runt och tala om det socialdemokratiska helvetet. Förstår du det?

Om fler avlagt det löftet hade det nog blivit svårare att genomföra den nedmontering av välfärdsstaterna som pågår idag. Och om fler lagt orden om hur samhällsmoderniseringarna efter andra världskriget faktiskt undanröjde enorma orättvisor på minnet hade kanske dagens vänsters försök att formulera en progressiv vision om framtiden inte så ofta fastnat i nostalgiska drömmar om svunna tider.