måndag 29 juli 2019

Hemma hos Nexø i Nexø

En av höjdpunkterna under årets semester har varit ett besök i Martin Andersen Nexø-muséet i Nexø på Bornholm, som är inrymt i det hus där författaren bodde från åtta års ålder. Utställningen om den store proletärförfattaren och hans verk är faktaspäckad och intressant, vilket delvis beror på att man fått överta en hel del artefakter och dokument från Nexø-muséet i Dresden som stängdes strax efter (och på grund av) murens fall. Personligen tyckte jag att det var kul att få se en Amelin-tavla med personlig dedikation till Nexø: "Till Andersen Nexø som hyllning och önskan om många kampår!". För den som eventuellt ännu inte satt sig in i allt om Nexø erbjuds sex korta filmer om honom och hans verk.
Mer information om muséet och de många aktiviteter som anordnas med utgångspunkt i Nexøs liv och författarskap hittar man här.
Jag rekommenderar verkligen ett besök hemma hos Nexø i Nexø. Att Bornholm även bjuder på mycket annat är ren bonus.
Nexø-huset i Nexø

Nexø och jag.

Amelin-litografi med dedikation till Nexø.




Alfred Kämpe, Fullblod

Efter att härom dagen ha bloggat om Alfred Kämpes mest kända verk, Trälar, beslutade jag mig för att botanisera litet mer i hans författarskap.
Först läste jag om novellsamlingen Torpare: Några skisser från herregårdsfolkets liv, som kom ut 1909 och kan läsas som en fortsättning av Trälar.
Även om novellerna i Torpare i allmänhet inte riktigt håller samma höga kvalitet som de i Trälar är flera av dem mycket bra. Titelnovellen ger exempelvis en mycket stark skildring av torparnas förnedring och deras oförmåga att värja sig mot övergrepp, och utgör ett bra exempel på en agitatorisk novell vars politiska kraft kommer ur dess litterära styrka.
Det är också intressant att novellen "Längtan" utspelar sig i Nordamerika. Den påminner om att torpare vid svenskt gods kring 1900 inte alls stod utan förbindelser med resten av världen. Och det gjorde inte de tidiga arbetarförfattarna heller. Kämpe visades till exempel själv en tid i Nordamerika, i storstrejkens efterdyningar.
Därefter gav jag mig i kast med ett verk av Kämpe som jag inte läst eller ens hört talas om förut: den korta romanen Fullblod från 1913.
Det är en märklig bok. Huvudhandlingen är – mycket oväntat! – ett triangeldrama i överklassmiljö: en språkforskare förälskar sig i sin väns, en officer, adliga hustru. Parallellt med detta drama, som skildras tämligen melodramatiskt, pågår storstrejken. Vidare ges några interiörer från politikens och publicistikens Stockholm.
Som roman betraktad är Fullblod inte någon höjdare. Dock förtjänar den viss uppmärksamhet som skildring av storstrejken. Den svenska litteraturen är ju fattig på sådana, vilket en gång i tiden fick den socialistiske kritikern Erik Hedén att gå till angrepp mot de "tigande diktarna".
Det är också värt att notera att Kämpe i sin roman beskriver en motsättning mellan å den ena sidan en förfinad men degenererad och till undergång dömd adel och å den andra sidan ett friskt och livskraftigt folk. Liknande idéer hittar man senare hos Ivar Lo-Johansson, som ju för övrigt var en beundrare av Kämpe. Även om tankefiguren nog ska förstås som en metafor för klassamhällets utveckling (om det har jag skrivit en aning i min avhandling Den moderne Ivar Lo-Johansson) är det svårt att inte tycka att det är litet besvärande att ett biologiskt språkbruk ligger så nära till hands. Att det är den andliga kvinnan i triangeldramat som är "fullblodet" gör knappast saken bättre. 
En lustig detalj i Fullblod är för övrigt att arbetarledaren (som ska föreställa Branting) fått namnet Palme...

torsdag 25 juli 2019

Alfred Kämpe, Trälar

Alfred Kämpe (1877–1936) är en av den svenska arbetarlitteraturens pionjärer, och en av få vars verk till punkt och pricka lever upp till den klassiska definitionen av arbetarlitteratur som litteratur av, om och för arbetarklassen. Dessutom har han inspirerat vår kanske mest välkände arbetarförfattare: Ivar Lo-Johansson.
Ett av Kämpes mest intressanta verk är debutboken Trälar: några betraktelser från en herregård som kom ut 1907. Som undertiteln antyder handlar det om en samling noveller som utspelar sig på ett gods, och som signaleras av huvudtiteln är det lantarbetarnas svåra villkor som står i centrum.
I "Svinsjukan" skildras exempelvis en torpares förtvivlan när hans gris blir sjuk. Hans våldsamma reaktion ger en stark bild av familjens ekonomiska utsatthet. Ett ännu starkare vittnesmål om vidriga omständigheter får man dock i "Valle", i vilken Kämpe beskriver en fattig lantarbetare som blir förtvivlad när hans nyfödde son inte dör, eftersom han inte vet hur han ska kunna ordna brödfödan till ytterligare en familjemedlem.
Emellertid framställer Kämpe ofriheten som ett värre gissel än den ekonomiska nöden. Därför är novellsamlingens titel väl vald.
Kämpe skildrar tiden innan arbetarrörelsens genombrott bland lantarbetarna. Men han antyder ofta att solidaritetstanken och klasskampen håller på att växa fram också hos dem. Detta var också någonting som Kämpe arbetade för, såväl genom sitt författarskap som i sin egenskap av en av grundarna av Svenska lantarbetarförbudet och som redaktör för förbundets tidskrift Lantarbetaren.
I Lo-Johanssons verk om statarna hittar man mycket som påminner om det Kämpe skildrade i Trälar, inte minst betonandet av ofrihetens förnedring. Förmodligen har Kämpe också inspirerat Lo-Johansson att kombinera skönlitterärt skrivande med politisk journalistik och aktivt arbete för lantarbetarnas fackliga organisering. I "Redaktörens död", som ingår i hans första samling statarnoveller från 1936 hyllar Lo-Johansson, som annars var oerhört sparsam med att ge beröm åt andra författare, också Kämpes insats för lantarbetarna.
Man kan ladda ner Trälar gratis från litteraturbanken.se. Där hittar man också flera andra av Kämpes böcker (men tyvärr inte hans historiska verk Svenska allmogens frihetsstrider).

lördag 20 juli 2019

Henrik Johansson, Brev från en cell

Henrik Johanssons nya roman Brev från en cell påminner en del om Jan Fridegårds Lars Hård (1935). Fridegård beskriver en ung arg man som upplever sig sitta fast i klassamhällets bottenskikt och som självmedicinerar genom att förföra överklasstjejer. Huvudpersonen i Johansson bok, Patrik Pánik, är också ung och arg på klassamhället. Men hans medicin är att gå på "gatufester" och slåss med poliser.
En av de saker som gör Lars Hård till en drabbande roman är att författaren inte moraliserar över huvudpersonen, utan bara beskriver hans världsbild. Ändå framstår Lars Hård som tragisk. Som läsare inser man att det behövs helt andra saker än förförelsekonst – nämligen ett rättvisare samhälle – för att han inte ska gå under.
I Brev från en cell förs det däremot fram en hel del argument för att Pániks och de andra "aktivisternas" våldsamma beteende skulle vara moraliskt och politiskt försvarbart. Om man som jag inte håller med, utan tycker att detta beteende är fullständigt idiotiskt, får man därför finna sig i att stundtals bli litet uppretad när man läser romanen.
Dock är Brev från en cell i allra högsta grad läsvärd. Att bli uppretad är ju inte alltid dåligt... och romanen ger, trots allt, en initierad och intressant beskrivning av hur gatufestaktivisterna tänkte. Dessutom är Brev från en cell formellt lyckad. Ett exempel på det är att Johanssons på ett skickligt sätt skapar dynamik genom att låta olika karaktärer ge tillbakablickande kommentarer på de skildrade händelserna. Romanen innehåller också hel del sentensliknande formuleringar som kan vara såväl slagfärdiga som poetiska eller skojiga. Dessutom är den en mycket fin skildring av Malmö kring millenieskiftet 2000.
Jag skulle kunna skriva mycket om vad det är som gör att jag tycker att gatufestarna var ute och cyklade politiskt. Här ska jag dock nöja mig med att nämna en sak, nämligen att jag tror att de genom att påstå sig vara en del av arbetarrörelsen bidrog till att alienera stora delar av befolkningen från denna rörelse. Kravaller och våld är ju inte direkt något som vanligt folk gillar. Och därmed gjorde de sådana som Pánik en rejäl björntjänst.

måndag 1 juli 2019

Klass och smak i Kungsgatan


I senaste numret av The Journal of Working-Class Studies medverkar jag med en artikel om hur klass och smak skildras i Ivar Lo-Johanssons Kungsgatan. Den är skriven på engelska, men är inte alltför svårläst.
Nedan följer en sammanfattning
This article discusses the tradition of Swedish working-class literature and the relationship between taste and class. First, I analyze the representation of this relationship in Swedish working-class writer Ivar Lo-Johansson’s novel Kungsgatan [King Street] from 1935. Thereafter, I discuss the whole tradition of Swedish working-class literaturein which Lo-Johansson’s novel occupies a central position. This tradition constitutes a challenge to received ideas about class and taste, mainly because its consecration as a central strand in Swedish literature and its dissemination to a mass audience in the working class make it problematic to uphold conventional distinctions between popular/working-class and high/bourgeois culture. Finally, I argue that the challenging of these distinctions is not only a key to a better understanding of Lo-Johansson’s novel, but it also shows that Swedish working-class literature can serve as a catalyst for re-theorizations within working-class studies of the relationship between class and taste as something that is historically specific, rather than universal.
Om man vill läsa hela artikeln är det bara att klicka här.