Artikel om Kapitalet som manga

Har ni någonsin funderat på vad som skulle hända med Marx analys av kapitalismen i Kapitalet om den uttrycktes i manga-form? Det har jag. Och jag har till och med skrivit en artikel om frågan. Och, idag fick jag veta att den kommer att publiceras i International Journal of Comic Art 21:1.

Arbetarlitteraturen och staden

I februari 2017 organiserade jag en session om arbetarlitteraturen och staden vid konferensen "Creating the City: Identity Memory and Participation" som anordnades vid Malmö universitet (som då fortfarande hette Malmö högskola).
Nu har det kommit ut en tjock bok med uppsatser som bygger på konferenspresentationerna. De som handlar om staden och arbetarlitteraturen är:

Anna Williams, "Kvinnorna och den kluvna staden. Röster ur samtidens arbetarlitteratur"

Catrine Brödje, "Klass och kön i Stockholm omkring 1910. Martin Koch, Maria
Sandel, Sigrfrid Siewertz och Elin Wägner

Ewa Bergdahl, "Maria Sandel och staden"

Per-Olof Matsson, "Interaktionen mellan storstadsmodernism och arebtarlitteraur 1927–1932: exemplet Artur Lundkvist"

Boken kan laddas ned gratis från Malmö universitets hemsida. Hur man får tag i ett tryckt exemplar är i nuläget aningen oklart.

Ny antologi på gång

Idag blev det klart att Stockholm University Press accepterat ett förslag från John Lennon och mig att ge ut en uppföljare till vår antologi om arbetarlitteratur i olika länder. Den preliminära titeln är Working-Class Literature(s): Historical and International Perspectives. Volume 2 och om allt går som det ska bör den komma ut i början av nästa år. Liksom förra gången kommer man både kunna ladda ner boken gratis från förlagets hemsida och köpa ett fysiskt exemplar via bokhandeln. De länder vi vill ta upp denna gång är: Tyskland, Danmark, Japan, Nordkorea, Argentina, Sydafrika, Irland och Singapore. Även denna gång kommer några av bidragsgivarna att vara ytterst väletablerade experter, medan andra är unga lovande forskare. Förhoppningsvis kommer antologin att göra det möjligt för oss att ta ytterligare ett steg mot att förstå arbetarlitteraturen som ett fenomen som kan se väldigt olika ut på olika platser och vid olika tidpunkter.

Ingvild H. Rishøi, Vinternoveller

Ingvild H. Rishøi är en mycket skicklig novellförfattare. Hennes språk är vackert, hennes berättelser är mästerligt komponerade, hon förmår ge sina karaktärer stort psykologiskt djup och hon drar snabbt in läsarna mycket i de världar hon skildrar. Dessutom har hon en skarp blick för sociala förhållanden.

De tre berättelserna i Vinternoveller (som nyligen översatts till svenska – jag har dock läst boken på norska) handlar om socialt utsatta människor: en fattig ensamstående mor, en man som just kommit ut ur fängelset och en ung kvinna som tvingas ta hand om sina yngre halvsyskon eftersom deras mor inte klarar av det. 

Alla har relationer till människor i andra samhällsklasser. Den fattiga mamman får hjälp av en välbeställd främling, han som suttit i fängelse har barn med en kvinna ur ett annat samhällsskikt och den unga kvinnan i den dysfunktionella familjen blir vän med en rik klasskamrat. 

Dessa relationer präglas av god vilja från de privilegierades sida, men också av svårigheter att förstå de socialt utsattas perspektiv, och – ibland – också av oavsiktliga kränkningar. Genom att beskriva dessa relationer ger Rishøi en intressant och mycket skickligt utförd skildring inte bara av social utsatthet, utan centrala mekanismer i det samtida klassamhället. 

Dessutom skildrar hon solidaritet och vänlighet så vackert att man nästan vill gråta.   

Working-Class Writing: Theory and Practice

Under de senaste åren har det publicerats flera antologier med arbetarlitteraturforskning. Ett av de senaste tillskotten till denna litteratur är Working-Class Writing: Theory and Practice som redigerats av Ben Clark och Nick Hubble.

I sitt förord framhåller redaktörerna att arbetarklassen på senare tid kommit att ägnas allt större uppmärksamhet i politiska diskussioner (inte minst i samband med att Trump valts till president i USA, högerextremismen tilltagit i Europa och britterna bestämt sig för att lämna EU – allt detta har ju den arbetarklass vars existens ibland förnekats nu fått skulden för). Dock har arbetarna själva inte kommit till tals, vilket, enligt Hubble och Clark, bland annat inneburit att debatten komma att präglas av föråldrade och stereotypa föreställningar om arbetarklassen. Och det är för att komma till rätta med detta som man satt samman en antologi med arbetarlitteraturforskning:

This volume contends that the production, reading, and analysis of literature […] can make a distinct, valuable contribution to the understanding not only of working-class histories but the category “working class” itself, and that a greater critical attention to class, and the working class in particular, would extend both the methods and object of literary studies.

Detta är på många sätt sympatiskt. Arbetarlitteratur kan verkligen bidra till att problematisera och nyansera våra föreställningar om det komplexa fenomenet klass. Dock tycks redaktörerna framför allt argumentera för att arbetarlitteraturen skulle uttrycka arbetarklassens erfarenheter. Och det är en teoretisk hållning som jag har ganska svårt för. 

Denna hållning kommer också till tydligt uttryck i de flesta av essäerna. Exempelvis skriver Simon Lee att den så kallade diskbänksrealismen uttrycker “the lived experience of working-class people with remarkable dexterity” och att ”a text like Look Back in Anger sets ethnography in motion”. Men nog är väl arbetarlitteratur något annat än rörlig etnografi?

Ett annat problem är att antologin har ett väldigt snävt brittiskt fokus. (Ett av få undantag utgör Sabujkoli Bandopadhyays essä om indiska arbetarklasskildringar, som dock främst verkar syfta till att anlägga moteld mot Vivek Chibbers angepp på den postkoloniala historieforskningen). Exempelvis skulle Clarks försök att bemöta idén om att arbetarlitteratur skulle utgöra ett slags särskilt tråkig och experimentfientlig realism ha vunnit på dialog med forskning från andra länder.

Några av de mest läsvärda essäerna är de som handlar om nyare arbetarlitteratur. Phil O’Briens text om hur de-industrialisering skildras av tre samtida romanförfattare – Anthony Cartwright, Edward Hogan och Catherine O’Flynn – gjorde exempelvis mig sugen på att läsa de analyserade verken.