Tatort Münster - populärkultur med klass

Klass är ett stort tema i populärkulturen. Tänk bara på relationen mellan Kalle Anka och Farbror

Thiel och Boerne.

Joakim eller på det faktum att såväl Homer Simpson som Peter Griffin (pappan i Family Guy) är arbetare. 

I Tyskland finns det sedan 1970 en serie TV-deckare som heter Tatort, och som omväxlande utspelar sig i olika städer. Den som anses vara bäst är Tatort Münster. Eftersom jag ofta befinner mig i just Münster händer det att jag tittar på den...

Tatort Münster har två huvudpersoner: polisen Thiel och rättsläkaren Professor Boerne. Thiel kommer från Hamburg och har arbetarklassbakgrund, Boerne hör till den münsteranska överklassen. 

Denna skillnad tematiseras ständigt – oftast med humoristiska syften. Men i ett avsnitt – "Satisfaktion", det tolfte i serien – är den helt central. I samband med undersökningen av ett mord som har förgeningar in i en konservativ studentförening grips Thiel nämligen av klasshat, och han riktar det inte bara mot de misstänkta, utan även mot Boerne. Att kollegorna till slut försonas hör väl till genren. Att klasskillnader inte bara skildras som putslustiga är dock inte så vanligt.

Fängelselitteratur och arbetarlitteratur

På senare tid har jag funderat mycket på om vi inte brukar definiera fenomenet arebtarlitteratur väldigt snävt och om det inte skulle kunna vara möjligt att bredda den arbetarlitterära traditionen. I artikeln "Defining working-class literature(s)", som jag skrivit tillsamman med John Lennon, hävdar jag exempelvis att vi i Sverige ofta fokuserat på kanoninserad skönlitteratur och därför kanske inte undersökt om exempelvis amatörskrivande eller populärlitteratur skulle kunna betraktas som arbetarlitteratur. I ett föredrag som jag höll vid arebtarlitteraturkonferensen i Göteborg förra året – och som kommer att publiceras i en bok i höst – argumenterar jag bland annat för att även tecknade serier borde kunna få plats i den arbetarlitterära traditionen.
Idag upptäckte jag att även andra sysselsätter sig med funderingar av detta slag. Den amerikanske litteraturvetaren Joe Lockard har nämligen nyligen hållit ett föredrag med titeln "Why Prison Literature is Crucial to US Working-Class Literature" där han helt enkelt hävdar att "fängelselitteraturen" utgör ett viktigt inslag i den amerikanska arbetarlitteraturen, eftersom en stor del av arbetarklassen faktiskt sitter i fängelse. Tesen låter kanske litet udda, men är helt klart intressant.