Eija Hetekivi Olsson i Clarté

I förra numret av Clarté fick Eija Hetekivi Olsson och hennes roman Ingenbarnsland stor uppmärksamhet. Nu finns texterna tillgängliga på nätet. 

Den första texten är en intervju med författaren (gjord av Karin Hedbrant). Den andra texten är ett utdrag ur romanen. Den tredje är en analys av romanen, och av författarens förhållande till den arbetarlitterära traditionen, som jag skrivit. 

Artikel om arbetariltteraturen och traditionen

I senaste numret av Tidskrift förlitteraturvetenskap (2012:1) hittar man en artikel av mig om svenska arbetarförfattares ambivalenta förhållande till traditionen efter andra världskriget. De författare jag ägnar störst uppmärksamhet är Folke Fridell, Göran Palm, Aino Trosell, Kristian Lundberg och Jenny Wrangborg. Artikeln kan läsas som ett smakprov ur mitt pågående forskningsprojekt "Klass i svensk arbetarlitteratur 1945-2010".

Rapport från Michaels föreläsning

Walter Benn Michaels föreläsning under rubriken "Let Us Now Praise Famous (White) Men" var väldigt intressant och, glädjande nog, välbesökt.
Michaels huvudpoäng var att Walker Evans och James Agees Let Us Now Praise Famous Men producerar en bild av klass som sätter ekonmisk ojämlikhet i centrum genom att såväl Ewans fotografier som Agees text tematiserar den ojämlika relationen mellan dem som skildrar och dem som skildras, istället för att fokusera på kulturella skillnader. Därmed blir inte respekt för olikhet, utan avkaffandet av ojämlikhet lösningen på det problem som ställs under debatt.
Enligt Michaels möjliggörs denna skildring av klass dels av att Ewans och Agee skildrar vita människors fattigdom, vilket gör att deras relation dessa människor inte kan tolknas i termer av ras eller etnicitet, dels av deras fokus ligger på estetik snarare än på politik.
Denna läsning av Let Us Now Praise Famous Men är intressant i egen rätt. Dessutom ställer den en lång rad frågor som är av principiellt intresse för den som intresserar sig för relationen mellan litteratur och klass. En sådan fråga gäller estetikens roll för skildringen av klass. För inte producerar väl alla estetiska ideal de effekter som Michaels finner hos Agee och Ewans? En annan fråga gäller vilken roll Michaels resonemang kan spela om man studerar klasskildringar skapade av människor som själva är offer för klassorättvisa. Om den som skildrar och den som sklidras inte tillhör olika klasser, kan det ju inte vara tematiseringen av relationen dem emellan som synliggör klassorättvisa.