Zlatan

David Lagercrantz biografi Jag är Zlatan Ibrahimovic har bland annat uppmärksammats som en "arbetarklasskildring" (av Gunnar Bolin i radions "Kulturnytt"). Och visst ligger det något i det. För ett av ledmotiven i boken är att huvudpersonens liv i väldigt hög utsträckning präglats av det svenska klassamhället - av fattigdom, oförmåga att hantera medelklassens kulturella normer etc. Därmed blir Jag är Zlatan Ibrahimovic mer än en kändisbiografi. Den blir ett slags motberättelse till den historia som oftast berättas om Zlatan (och om Malmö och Rosengård), nämligen historien om "etnicitet" och "mångkultur", och därmed ett inlägg i den kulturella diskussionen om hur vi ska förstå verkligheten. Och eftersom boken nått ut till väldigt många läsare, kan man kanske hoppas att detta inlägg verkligen blivit hört.

Rapport från Arbetarskrivarna

I lördags morse besökte jag Jan Fridegårds grav i Uppsala. Några timmar senare var jag i Stockholm och höll föredrag på Föreningen Arbetarskrivares årsmöte. Att träffa levande arbetarskrivare var trevligare än att titta på en grav.
Som akademisk arbetarlitteraturforskare kan man ibland känna sig litet isolerad. Många arbetarförfattare är ju inte ens behöriga för högskolestudier, och ofta är klyftan mellan den litteraturvetenskapliga forskningen och intresset för arbetarlitteratur bland icke-akademiker väldigt stor.
Men på arbetarskrivarnas årsmöte tyckte jag att denna klyfta överbryggades. Även om jag inte höll någon traditionell akademisk föreläsning valde jag att utgå från min forskning och undervisning om arbetarlitteratur och frågor om litteratur och klass, och glädjande nog verkade det som att publiken gillade upplägget. Plötsligt hade det gått två timmar...
Jag hoppas att jag även framöver får möjlighet att diskutera arbetarlitteratur med arbetarskrivanrna och andra icke-akademiker. Jag tror nämigen att dessa diskussioner kan göra mig till en bättre forskare och lärare. Och jag hoppas att även mina samtalspartners kan ha utbyte av dialogen.

Måns Wadensjö

För sin första bok, Förlossningen (2009), fick Måns Wadensjö Katapultpriset och med ABC-staden (2011) lever han i hög utsträckning upp till de förväntningar som debuten gav upphov till.

Det som först slår en när man läser Förlossningen - som handlar om en förlossningsavdelning på ett stort sjukhus - är dels att Wadensjö skriver en osedvanligt elegant prosa, dels att denna prosa bär fram en hel del intressanta funderingar om livet och världen.

Men det är också betydelsefullt att historien berättas från en specifik synvinkel, nämligen en köksas. Och detta tycks Wadensjö vilja göra sina läsare uppmärksamma på, exempelvis genom följande beskrivning av ett samtal mellan en läkare och några barnmorskor och undersköterskor:

Efter fikat en regnig natt i mars berättar Gabriel om sig själv, om villan i granskogen utanför Värmdö med en sandlåda på tomten som han låter Runar Sörgaards barn låna när de vill.

– Värmdö är roligt på det sättet, säger han till barnmorskorna och undersköterskorna runt bordet, att i den ena kåken bor Runar Sörgaard, i den andra Klas Ingesson och mitt emellan vanligt folk som jag och Margareta. Det är en sån blandning på folk.

Han har rätt, och ändå kunde ingenting vara mer fel, för fast Gabriel i bilen på väg hem och i kön till konsum inte skiljer sig från någon annan är han inte Gabriel här, utan överläkaren; i samma ögonblick som han kommer in på sjukhuset förvandlas han, och fast han äter macka med prickig korv till nattfikat precis som alla andra finns det ingenting som kan skyla över det. Han är något helt annat än vi.

I ABC-staden tar sig Wadensjö an ett större ämne än en förlossningavdelning, nämligen Stockholmsförorten Vällingby. Om denna plats - som på många sätt kan ses som en symbol för en viss aspekt av folkhemsbygget - har Wadensjö flera intressanta saker att säga, och dessutom fortsätter han att säga det han vill säga på ett tjusigt sätt, som i följande formulering:

Man kallade den första ABC-staden för Vällingby, och fast man kan leva hela sitt liv här utan att sakna någonting, kan man också gå omkring här i ett helt liv och känna att det är någonting som saknas.

Detta kan låta som en ganska traditionell och banal kritik av folkhemmet som ett välorganiserat men i grund och botten ganska tråkigt ställe. Men Wadensjö är inte ute efter att göra något snabbt bokslut över välfärdsprojektet. Istället gör han ABC-staden Vällingby till utgångspunkt för en närmast filosofisk diskussion av de mänskliga relationer som håller ett samhälle samman, i vilken folkhemsdrömmen om rationellt planerad samhällelighet fungerar som motpol till vår tids strävan att låta marknadskrafterna genomsyra alla relationer.

ABF gör en bra sak

Jag har länge tyckt att ABF borde uppmärksamma arbetarlitteraturen mer. Bland annat har jag flera gånger föreslagit att man skulle kunna ordna studiecirklar om just arbetarlitteratur, exempelvis i samarbete med LO.
Responsen har dock varit ljum. Men helt overksamma är man inte på ABF. Till exempel har man nu tagit fram en handledning för en studiecirkel om Maria Hambergs utmärkta roman Drömfabriken. Bravo, säger jag.
Cirkelhandledningen kan laddas ned här.

Föredrag hos arbetarskrivarna

Lördagen 24 mars kommer jag att tala på Föreningen Arbetarskrivares årsmöte i Stockholm. Föreningen är en helt central institution i den svenska arbetarlitteraturen. Här samarbetar amatörskribenter och etablerade författare för att vidareutveckla den litterära gestaltningen av klassamhället och arbetslivet. Dessutom har man gett ut en rad mycket läsvärda antologier.

Årsmötesprogrammet, hittar man på föreningens hemsida.

The Syntax of Class

I The Syntax of Class undersöker Amy Schrager Lang hur klass skildras i amerikansk 1800-talslitteratur. Hennes grundläggande tes är att detta inte sker – att diskurser om ras och kön och, inte minst, medelklassens föreställning om det goda hemmet som en plats utanför historien och klassamhället, ställer sig i vägen för utvecklandet av litterära klasskildringar.

Särskilt intressant är författarens analys av hur avsaknaden av ett etablerat litterärt språk om klass får formella konsekvenser. Eftersom klasskildrande författare stöter mot "det litterära språkets gränser" tvingas de att bryta med realistiska konventioner som bygger på en allvetande och relativt osynlig berättare och istället anlägga ett berättarperspektiv som tar hänsyn till att klass är ett svårskildrat fenomen. Detta är något som jag också uppmärksammar i min pågående forskning om svensk arbetarlitteratur 1945–2010.

New Forms of Day Labour

15 mars ska jag medverka vid en liten konferens på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm (Upplandsgatan 4). Mitt ämne är skildringen av bemanningsföretag i Günter Wallraffs Längst därnere och Kristian Lundbergs Yarden.
Konferensprogrammet följer nedan:

10.00 Welcome, Lars Berggren & Silke Neunsinger

10.30-11.15 Anette Thörnqvist, Labour Market Intermediaries in the ‘Grey Area’ of the Labour Market

11.15-12.00 Ana Cássia Cople, The Free Circulation of Capital and Labor in Contemporary Capitalism. Discussant: Magnus Nilsson

12.00-14.00 Lunch

14.00-14.45 Magnus Nilsson. Working-Class Literature and Temporary Work Agencies: Günter Wallraff’s Ganz unten, Kristian Lundberg’s Yarden, and the Cultural Struggle over Temporary Agency Work. Discussant: Jonas Söderkvist

14.15-15.15 Coffee

15.15-16.00 Jonas Söderkvist, Legislation Concerning Mediated Work in Sweden. A Brief Overview of Political Argumentation and Legislative Processes. Discussant: Anette Thönqvist

16.00-17.00 What needs to be done? - Discussion

18.00 Dinner