Under de senaste terminerna har jag utvecklat några internetbaserade distanskurser på temat klass och litteratur, nämligen "Arbetarlitteratur", "Introduktion till marxistisk teori" och "Marxistisk litteratur- och kulturanalys". Nu verkar det dock som att dessa kurser kommer att läggas på is ett tag.
Anledningen är att det inte finns "utrymme i min tjänst". Detta beror i sin tur dels på att jag har fått forskningsanslag, dels på att jag ålagts en del andiminstrativa uppgifter.
Jag vill tacka alla studenter som läst dessa kurser. Att undervisa på dem har varit jätteroligt, och jag hoppas att det varit kul att läsa dem också. Förhoppningsvis kan jag få möjlighet att ge dem igen inom en inte allt för avlägsen framtid.
torsdag 23 februari 2012
onsdag 22 februari 2012
Svensk och tysk arbetarlitteratur
Blott Sverige svenska krusbär har. Och arbetarlitteratur.
Denna idé är svår att frigöra sig från. Men jag försöker.
I min pågående forskning försöker jag exempelvis jämföra svensk och tysk arbetarlitteratur. Och visst går det att släppa idén om att den svenska arebtarlitteraturen skulle vara helt unik.
Efter att jag noterat att Kristian Lundbergs Yarden handlar om beanningsföretagsbranschen kom jag exempelvis på idén att jämföra den med Günter Wallraffs skildring av samma fenomen i Längst därnere. Och bakom alla skillanderna hittade jag intressanta likheter. Från Wallraffs reportage från den tyska industrin sökte jag mig sedan till Göran Palms LM-böcker. Åter hittade jag såväl intressanta likheter som skillnader. Från Palm gick upptäcktsfärden sedan vidare till Folke Fridell. Och i hans romaner från 40-talet hittade jag stora likheter med Max von der Grüns 60-talsproduktion.
Här infann sig dock en viss grad av misstänksamhet. Den som söker skall finna, heter det ju. Kan det vara så att det är jag som skapar förbindelser mellan verkan?
Alldeles nytt hittade jag ett uttalande av von der Grün om att hans väg till författarskapet gick via läsning av Fridell. Det måste väl ses som grönt ljus för fortsatta jämförelser?
Denna idé är svår att frigöra sig från. Men jag försöker.
I min pågående forskning försöker jag exempelvis jämföra svensk och tysk arbetarlitteratur. Och visst går det att släppa idén om att den svenska arebtarlitteraturen skulle vara helt unik.
Efter att jag noterat att Kristian Lundbergs Yarden handlar om beanningsföretagsbranschen kom jag exempelvis på idén att jämföra den med Günter Wallraffs skildring av samma fenomen i Längst därnere. Och bakom alla skillanderna hittade jag intressanta likheter. Från Wallraffs reportage från den tyska industrin sökte jag mig sedan till Göran Palms LM-böcker. Åter hittade jag såväl intressanta likheter som skillnader. Från Palm gick upptäcktsfärden sedan vidare till Folke Fridell. Och i hans romaner från 40-talet hittade jag stora likheter med Max von der Grüns 60-talsproduktion.
Här infann sig dock en viss grad av misstänksamhet. Den som söker skall finna, heter det ju. Kan det vara så att det är jag som skapar förbindelser mellan verkan?
Alldeles nytt hittade jag ett uttalande av von der Grün om att hans väg till författarskapet gick via läsning av Fridell. Det måste väl ses som grönt ljus för fortsatta jämförelser?
måndag 20 februari 2012
Arbetarlitteratur och science fiction
I senaste numret av tidskriften bis (Bibliotek i samhälle) har jag och Jerry Määttä blivit interjuvade om förhållandet mellan arbetarlitteratur och science fiction. Interjuvare är Kalle Laajala.
För att läsa artikeln, klicka här och scrolla ned till sidan 14.
För att läsa artikeln, klicka här och scrolla ned till sidan 14.
torsdag 16 februari 2012
Backabusar och invandrarungdomar
Som litteraturvetare betraktas man ibland som aningen världsfrånvänd. Själv hävdar jag dock med en dåres envishet att litteraturen och studiet av densamma i allra högsta grad är samhälleligt relevanta. Och ibland händer det faktiskt att andra delar denna uppfattning.
Under senare tid har jag exempelvis allt oftare blivit kontaktad av journalister som velat ha min syn på olika aktuella frågor. I går publicerades till exempel en artikel i Skånska Dagbladet om personrån, klass och etnicitet där jag och Jerzy Sanecki interjuvas. (För att läsa artikeln, klicka här.)
Att man på detta sätt ger plats för både en kriminologs och en litteraturforskares tankar i en och samma artikel är ännu ganska ovanligt - litteraturvetarnas tyckande brukar ju förvisas till kultursidornas reservat. Men, enligt min upfattning, är upplägget utmärkt.
I intervjun presenterar jag den grundläggande tesen från min bok Den föreställda mångkulturen, nämligen att idén om att Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle riskerar att osynliggöra frågor om klass och göra etnicitet till ett slags nyckelkod för förståelse av samtiden.
Jag försöker också relativisera idén om "de farliga invandrarna" genom att påpeka att för mindre än ett sekel sedan var Malmöborna minst lika rädda för arbetargrabbar från Kirseberg som man idag är för invandrarkillar från Rosengård. Då drog "backabusarna" nämligen ibland in till centrala Malmö för att råda läroverksgossar... Den kriminalitet som idag knyts till migration och etnicitet fanns alltså långt innan Sverige blev "mångkulturellt", vilket tyder på att fenomenet nog har mer med klass att göra.
Det senare resonemanget är inspirerat av en alldeles förträfflig roman som jag läste för ett par år sedan, nämligen Bo Göran Nilssons Harskunt och backabusarna: om konsten att överleva i det omhuldade folkhemmets ghetto. Det är en alldeles utmärkt bok som med eftertryck visar att litteraturläsning kan vara ett bra sätt att närma sig viktiga samhällsfrågor.
Under senare tid har jag exempelvis allt oftare blivit kontaktad av journalister som velat ha min syn på olika aktuella frågor. I går publicerades till exempel en artikel i Skånska Dagbladet om personrån, klass och etnicitet där jag och Jerzy Sanecki interjuvas. (För att läsa artikeln, klicka här.)
Att man på detta sätt ger plats för både en kriminologs och en litteraturforskares tankar i en och samma artikel är ännu ganska ovanligt - litteraturvetarnas tyckande brukar ju förvisas till kultursidornas reservat. Men, enligt min upfattning, är upplägget utmärkt.
I intervjun presenterar jag den grundläggande tesen från min bok Den föreställda mångkulturen, nämligen att idén om att Sverige blivit ett mångkulturellt samhälle riskerar att osynliggöra frågor om klass och göra etnicitet till ett slags nyckelkod för förståelse av samtiden.
Jag försöker också relativisera idén om "de farliga invandrarna" genom att påpeka att för mindre än ett sekel sedan var Malmöborna minst lika rädda för arbetargrabbar från Kirseberg som man idag är för invandrarkillar från Rosengård. Då drog "backabusarna" nämligen ibland in till centrala Malmö för att råda läroverksgossar... Den kriminalitet som idag knyts till migration och etnicitet fanns alltså långt innan Sverige blev "mångkulturellt", vilket tyder på att fenomenet nog har mer med klass att göra.
Det senare resonemanget är inspirerat av en alldeles förträfflig roman som jag läste för ett par år sedan, nämligen Bo Göran Nilssons Harskunt och backabusarna: om konsten att överleva i det omhuldade folkhemmets ghetto. Det är en alldeles utmärkt bok som med eftertryck visar att litteraturläsning kan vara ett bra sätt att närma sig viktiga samhällsfrågor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)