Bokmässan

I höst - fredagen 24 september klockan12:30, närmare bestämt - ska jag hålla ett kort föredrag på "Forskartorget" på bokmässan i Göteborg. För mer info, klicka här. Hoppas att åtminstone några av mina vänner och bekanta i västkuststaden dyker upp.

Liten arbetarlitteraturskola, del 6-8

På LO-Tidningens kultursidor fortsätter man att diskutera arbetarlitteratur och frågor om litteratur och klass. Bland annat recenserar Therese Eriksson Lena Kallenbergs nya roman Södermorsor, med utgångspunkt i debatten om arbetarlitteraturen på Aftonbladets kultursida för några månader sedan.
På LO-Tidningen kulturs blogg har redaktör Swedenmark dessutom publicerat ytterligare några delar av min lilla arbetarlitteraturskola, nämligen lektionerna sex, sju och åtta.

Labor Mysteries

Spänningslitteratur som skildrar fackföreningsverksamhet är ett ganska ovanligt fenomen. Det enda svenska exempel jag känner till är David Ericssons Taxfree från 2004. Men i USA verkar det finnas en hel del författare som testat detta koncept.
Vid konferensen "How Class Works" som avhölls vid SUNY Stony Brook i juni presenterade John P. Beck från Michigan State University en bibliografi över "Contemporary Labor Mysteries". Bibliografin innehåller 28 böcker skrivna mellan 1982 och 2010. Några av dessa är:
David Lynn, Wrestling with Gabriel (2002); Attica Locke, Black Water Rising (2009); Sara Paretsky, Indemnity Only (1982); Jenny Scholten, Day Stripper (2000); Thomas Lipinsky, The Fall Down Artist (1994), samt Sandra Brown, White Hot (2004).
På konferensen träffade jag för övrigt författaren Tim Sheard, som skrivit en hel serie deckare med den facklige förtroendemannen Lenny Moss i huvudrollen. Den första boken i serien heter This Won't Hurt a Bit och kom ut 2001. Därefter följde Some Cuts Never Heal (2002), A Race Against Death (2006) och Slim to None (2010). Mer om dessa böcker kommer så snart jag hunnit läsa dem.

Anne Feeney

När jag stack till Amerika lovade jag att rapportera från konferensen "How Class Works" så fort jag återvänt till fosterlandet. Nu är jag hemma, men jag har inte riktigt tid att infria mitt löfte. Det är ju terminsavslutning, med allt vad det innebär av tentarättningar, kursvärderingar, uppsatsseminarier etc. Dessutom ska ungefär två tusen artiklar skrivas färdigt.

Mer utförliga rapporter får alltså anstå ett tag. Men den som väntar på något gott väntar som bekant aldrig för länge. Och medan ni väntar kan ni ju ta och kolla upp den amerikanska sångerskan Anne Feeny, som uppträdde på konferensen.

På sin hemsida beskriver hon sig som "unionmaid, hellraiser and labor singer". Det är en ganska bra beskrivning, fast man får nog lägga till "lustigkurre" för att den ska bli riktigt träffande. För hur ska man annars karaktärisera en artist som sjungit in en polka om underbemanning i vården?

Polkan i fråga heter "Were nursing as fast as we can" och kan avnjutas här nedan :