Röd världslitteratur

 I förra veckan var jag på Island, där jag deltog i en konferens om "Red World Literature", dvs. den litteratur som inspirerades (och marknadsfördes) av de moskvatrogna kommunistpartierna. 

Tillsammans med Nicklas Freisleben Lund pratade jag om relationen mellan arbetarlitteratur och socialistisk realism i Danmark och Sverige. Vårt viktigaste budskap var att de sovjetiska litteraturidealen visserligen blev föremål för diskussion i Skandinavien, men att de inte fick något större genomslag. Framför allt är det svårt att hitta exempel på arbetarförfattare som skrev i den socialistiska realismens tradition.  

Strejk och litteratur

 I förmiddags pratade Katarina Barrling om strejker i P1:s "Godmorgon, världen".

Ämnesvalet är knappast förvånande, med tanke på att lokföranrna på pendeltågeni Stockholm nyligen strejkat. Dock var det en aning oväntat att Barrlings diskussion av fenomenet strejk tog sin utgångspunkt i en roman: Émile Zolas Germinal från 1885, som på svenska givits ut som Den stora gruvvstrejken, Vårbrodd, Den stora strejken och Dagbräckning.

Oväntat - men också glädjande. Strejker är nämligen komplexa saker, och när man vill förstå sådana kan man ofta ta hjälp av litteraturen. Det antyds i Barrlings radiokrönika. Och det visas med eftertryck i en ny dansk bok: Nicklas Freisleben Lunds I ambivalent kamp: Strejkoromanen 1850–1950.

Boken bygger på en doktorsavhandling som lades fram vid Köpenhamns universitet för några år sedan (och som jag tidigare skrivit om här på bloggen) och tar, förutom Germinal också upp verk som Martin Andersen Nexøs Pelle Erobreren och John Steinbecks In dubious battle. 

Den är mycket läsvärd och kan beställas från "Selskabet for Arbejderhistorie" i Danmark 

Arbetarlitteraturen på 1 maj

 1 maj är arbetarrörelsens kamp- och högstidsdag. Det är också en dag då arbetarlitteraturen brukar få litet mer utrymme än annars.

I år citerade Vänsterpartiets ordförande Nooshi Dadgostar exempelvis dikter av Stig Sjödin i sitt tal (som kan läsas här). Jag råkar också veta att det socialdemokratiska oppositionsrådet i Lomma, Per Bengtsson, kryddade sitt tal med några verser ur en dikt av kampdiktaren  K. J. Gabrielsson (mer känd under pseudonymen Karolus), som enligt Hjalmar Branting var Sveriges förste genuine proletärdiktare.

Att uppmärksamma arbetarlitteraturen på 1 maj påminner oss om att arbetarförfattarna kan hjälpa oss att reflektera över politiska spörsmål. Om någon har fler exempel på att arbetarlitteratur smugit sig in i firandet får ni gärna höra av er.