Seminarium om litteraturen och prekariatet

 På onsdag 30 mars lägger jag fram en text i forskarseminariet vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation (K3) om hur prekariatet skildras i några samtida skönlitterära verk: Pelle Sunvissons Svarta bär och Svenska palmen samt Mats Teglunds Cykelbudet (samtliga från 2021). Den som vill delta i diskussionen är välkommen till sal 0501 i Niagara (den universitetsbyggnad som ligger vid Anna Lindhs plats) klockan 10:15. Man kan också delta via Zoom. Mer information om seminariet - inklusive hur man får tag i texten som ska diskuteras hittar man här. 

Kurs i höst: Working-Class Literature

 I höst ges kursen "Working-Class Literature – Historical and International Perspectives" vid Malmö universitet. Den omfattar 15 hp. och går på halvfart på nätet under hela höstterminen. Alla föreläsningar är förinspelade, så man behöver inte passa några tider. För den som vill interagera med läraren och andra som läser kursen kommer det dock att ordnas seminarier via Zoom. Kursspråket är engelska, men man kan läsa skönlitteraturen på svenska. För mer information, klicka här. Ansökningstiden går ut 19 april. 

Om arbetarlitteratur i Samlaren - nu på nätet

 Som jag tidigare berättat innehåller senaste utgåvan av den litteraturvetenskapliga tidskriften Samlaren en hel del av intresse för den som intresserar sig för arbetarlitteratur. Den viktigaste texten är Yasmin Nyqvists artikel om arbetarförfattaren Anna Bondestam. Dessutom har jag recenserat Rasmus Landströms Abtetarlitteraturens återkomst, och Per-Olof Mattsson min bok om Stig Sjödin. Nu kan hela numret läsas gratis på nätet. Den som vill göra det kan klicka här. 

Konferens om klass och kultur

 I maj ska jag åka till Leuven för att prata på en konferens med titeln "Re-Imagining Class: Working-Class Identity and Intersectionality in Contemporary Culture". För att se programmet, klicka här. 

Thomas Melle, 3000 Euro

 Thomas Melles roman 3000 Euro skildrar en kärlekshistoria på samhällets botten, mellan den skuldsatte och hemlöse Anton och den ensamstående mamman Denise som arbetar som snabbköpskassörska och spelar in porrfilm. 

Den är väldigt välskriven. Språket är vackert, miljöerna fint fångade, personerna intressanta etc. 

Dock stör det mig att varken Thomas eller Denises öde skildras som tragiskt. De blir liksom bara byggstenar i ett romanbygge, trots att historierna om dem aktualiserar en massa hemskheter. Inte minst känns det ruskigt att skildringen av Denise är så distanserad, estetiserande och intellektuell. Hon har ju trots allt vårdnaden om en liten flicka.

Men kanske är Melles distanserade blick på världen faktiskt ett effektivt sätt att få läsaren att reflektera över politiska och estetiska frågor. Trots allt är jag ju tämligen upprörd när jag lägger ifrån mig boken. Och upprördheten gäller nog i grund och botten de skildrade missförhållandena, även om den väcktes av skildringens utformning. 

Föredrag på Smålands nation

 På torsdag 18:00 ska jag hålla föredrag på Smålands nation i Lund, där det pågår en "kulturpolitisk vecka". Titeln på föredraget (som hålls på engelska) är "Working-Class Literature and Working-Class Politics". När jag pratat klart blir det diktafton med bland andra Athena Farrokhzad. 

Ny avhandling om arbetarlitteratur från Singapore och Kina

 I morse deltog jag, via nätet, i Luka Lei Zhangs disputation vid Nanyang Technical University i SIngapore, där hon försvarade sin avhandling "Modes of Production of Working-Class Literature from Asia".

Innehållet sammanfattar hon såhär:

In recent years, we are witnessing a growing interest and urgency in the exploration of working-class literature. However, systematical and historical investigations of working-class literature are still rare in Asian countries. This dissertation aims to fill the gap by studying working-class literature from modern Singapore and China. By examining contemporary Singaporean and Chinese working-class authors in a comparative light, this dissertation presents an “Asia from below”, discussing literary texts produced by socioeconomically and culturally underrepresented working-class writers. Moreover, by focusing on transnational Asian working-class writers operating under the conditions of rampant capitalism, the thesis goes beyond the national frameworks applied in many if not most literary studies projects. The dissertation presents working-class writers with diverse literary purposes and styles and helps us to recognize that working-class writers and working-class writings are not fixed categories but sites of mediation, negotiation and contestation.

The dissertation is split into two parts. Part one takes working-class literature from Singapore as its focus. By analyzing works by Chong Han (1945–), Tan Kok Seng (1939–), and several present-day migrant-worker writers, a basic historical overview of working-class literature in Singapore is presented. In this context, different possibilities and limits under various “production modes” are discussed. In each of the three cases, I reflect on particular historical, sociopolitical, and aesthetic features that make the specific predicaments of working-class writers visible. I also problematize various aspects of the academic discourse on working-class literature at different stages in Singaporean history. My account of the writers in part one is intended as a step toward a more comprehensive and encompassing, and so-far missing, history of working-class writing in Singapore. 

Part two moves to working-class literature from contemporary China. Here, too, I discuss different “production modes” of three Chinese working-class writers, namely the Chinese Communist Party-groomed worker writer Hu Wanchun (1929-1998), the neoliberal market-oriented Zhang Lijia (1964-), and a group of rather neglected present-day underground working-class poets and their journal Worker Poetry. I argue that the latter open up a new space for Chinese working-class literature and a possible alternative horizon with an internationalist imagination and a different “mode of production” of working-class literature. Written under different ideologies and published with different motivations, all the texts studied in this dissertation reflect historical transformations in the political struggles of the working-class.

Jag har följt avhandlingens framväxt på nära håll, inte minst när Luka var gästdoktorand vid Malmö Universitet, och anser att den ger flera väldigt viktiga bidrag till arbetarlitteraturforskningen. Nu ser jag fram mot att följa Lukas vidare karriär som forskare.  

Tommy Sundvall, På äventyr i senkapitalismen

 Jag har alltid gillat serier. Länge hade jag dock svårt för svenska "alternativserier" – särskilt de som är naivistiskt tecknade. Men när jag började läsa Henrik Bromanders serier insåg jag att det finns guldkorn även i den genren.

Tommy Sundvall, som nyligen gett ut boken På äventyr i senkapitalismen är inspirerad av Bromander (som också skrivit bokens förord), och jag är minst lika glad i hans serier. 

Den första berättelsen i boken – "Voijägarna" – har tidigare publicerats i Arbetaren. Den handlar om två killar (eller, rättare sagt, en hund en katt ) – Morris och John – som försöker försörja sig genom att ladda elsparkcyklar. När de upptäcker att arbetet inte lönar sig särskilt bra tar de hjälp av hackaren Hunter (som verkligen är en kille) för att manipulera den app de arbetar genom och ser till att de och deras arbetskamrater kan göra sig en rejäl hacka. 

Morris, John och Hunter är huvudpersoner även de tre andra berättelserna i På äventyr i senkapitalismen, som också de handlar om (prekärt) arbete. I "Dödgrävarna" jobbar de åt en entreprenör som utför kyrkogårdsarbetare och går i strejk. I "Brott till sjöss" låter Hunter John och Morris ta ett av hans pass som "mystery shopper" på en finlandsfärja, vilket slutar i totalt kaos. I "På väg" ger sig våra tre hjältar ut på en road trip för att leverera ett paket till Pajala. 

Boken är energifylld och bitvis väldigt rolig. Men den skildrar – faktiskt – också det samtida svenska klassamhället på ett tänkvärt (det vill säga kritiskt) sätt. 

Robert Åsbacka, Kistmakarna

 Robert Åsbackas Kistmakarna har fått fin kritik, och det förtjänar den. Den är nämligen en synnerligen rik roman.

Mest av allt är den en politisk roman, och närmare bestämt en kritik av en socialdemokrati som tappat både fart och riktning. Denna kritik framförs ömsom direkt, ömsom via allegorier och symboler, varav den tydligaste är det likkistesnickrande som man ägnar sig åt i källaren under Föreningen Arbetarkultur och Historia, där huvudpersonen – en medelålders författare på dekis bor.

Men den är också en roman om relationer – om kärlek och vänskap, svek och solidaritet, avslut och nystarter...

Dessutom är den en samhällsskildring, en berättelse om dagens Sverige med fokus på platser och företeelser som annars inte får så mycket uppmärksamhet, exempelvis Eskilstuna med omnejd och det svenska föreningslivet.

Viktigast av allt är dock att Kistmakarna är en roman som genom sin stil och ton förmår ta tag i läsaren och göra hen intresserad av den värld och de personer som författaren manar fram. En välskriven roman, helt enkelt. 

Sarah Smith Ogunbona, Globus

 Den norska – men delvis i Sverige utbildade – författaren Sarah Smith Ogunbonas debutroman Globus, handlar om en ung kvinna vid namn Hazel. Dels skildras hennes arbete som flygvärdinna, dels hennes uppväxt i en familj där mamman inte orkar ta hand om sina barn, storasyster övertar ansvaret för sin lillasyster och pappan, som kommer från Nigeria, mest verkar vara frånvarande. 

De båda handlingstrådarna flätas dessutom samman. För självklart bär Hazel med sig barndomens erfarenheter till arbetet (och vid ett tillfälle dyker pappan dessutom upp i kabinen). Därmed blir Globus också en roman om klass.

Det hela är mycket intressant. Inte minst bidrar romanens lågmälda, rent av litet torra språk till att det dramatiska kan framträda ur det alldagliga. Dessutom är Smith Ogunbona mycket bra på att ladda det vardagliga med metaforisk och allegorisk betydelse. Självklart är ett flygplan i Globus inte bara ett transportmedel och en strumpbyxa inte bara ett plagg.

Globus är alltså en mycket lyckad debutroman och jag ser i allra högsta grad fram mot uppföljaren.