Barnaby Rudge. Illustration av Felix O. C. Darley från 1888. Inscannad av Philip V. Allingham |
De upplopp som nämns i titeln är de anti-katolska "Gordon Riots" 1780. Skildringen av dem ger romanen viss aktualitet. Dickens beskrivning av den tidens mobb kan nämligen tillämpas även på dagens:
Many of those who were banded together to support the religion of their country, even onto death, had never heard a hymn or psalm in all their lives. But these fellows having for the most part strong lungs, and being naturally fond of singing, chanted any ribaldry or nonsense that occured to them, feeling pretty certain that it would not be detected in the general chorus, and not caring much if it were.Även om Dickens tar avstånd från upploppsmakarna så bemöter han dem inte bara med hån. Han försöker också visa att de är en produkt av de samhälleliga förhållandena, genom att beskriva mobben som en
vast throng, sprinkled doubtless here and there with honest zealots, but composed for the most part of the very scum and refuse of London, whose growth was fostered by bad criminal laws, bad prison regulations, and the worst concievable police.Trots att Dickens inte är särskilt radikal placerar han sig alltså lång till vänster om de av våra samtida politiska kommentatorer som tror att man bör bekämpa upplopp med fler poliser och hårdare straff.
Han passar också oupphörligen på att göra sig lustig över det engelska klassamhället, exempelvis i följande formulering:
'The door will be opened immediately," he said. "There is nobody but a very dilapidated famale to perform such offices. You will excuse her infirmities? If she were in a more elevated station of society, she would be gouty. Being but a hewer of wood and drawer of water, she is rheumatic. My dear Haredale, these are natural class distinctions, depend upon it."