Föredrag (med förhinder) i Lund

Idag höll jag ett föredrag på Centrums (s)-förening i Lund om vad vi kan lära oss om dagens samhälle av arbetarlitteraturen och om förhållandet mellan denna litteratur och arbetarrörelsen.
Ett intressant ämne, tyckte jag. Och det verkade publiken också tycka, för det ställdes många frågor.
Dessutom blev det ideologisk diskussion. Det gjorde mig glad. Min tes var nämligen att arbetarförfattarna kan inspirera oss till just sådana diskussioner.
När jag gav mig av hemmåt var jag alltså glad och nöjd. Men det lyckades Skånetrafiken åtgärda. De transporterade mig till en punkt 350 meter norr om stationen i Hjärup. Därefter bjöd de på evakuering samt väntan på icke-existerande bussar.

Arbetarlitteratur i Österrike

Från utställningen på Litteraturmuseum i Wien

I förra veckan var jag i Wien för att föreläsa om arbetarlitteratur och tecknade serier på universitetet. Jag passade också på att besöka det nyöppnade litteraturmuséet och titta på den fasta utställningen om Österrikes litteraturhistoria. Österrike är ju – särskilt om man inkluderar dubbelmonarkin Österrike-Ungern – en av världlitteraturens stormakter, med författare som Nestroy, Grillparzer, Döblin, Kafka, Kraus, Roth, Bernhard, Jelinek... Utställningen tog dock även upp förbindelserna mellan arbetarklassen och litteraturen.
Bland annat påpekades att den österrikiska arbetarrörelsen under mellankrigstiden satte stort värde på litteraturen, eftersom man ansåg att den skulle kunna sprida socialistiska idéer i arbetarklassen. När socialdemokraterna styrde Wien mellan 1918 och 1934 byggdes därför biblioteken ut kraftigt. Under denna period skapades också en socialdemokratisk litteratur som bland annat behandlade det sociala bostadsbyggandet.
Dessutom skrev arbetarförfattare självbiografiska romaner. Som exempel nämns i utställningen Adelheid Pops Die Jugendgeschichte einer Arbeiterin, von ihr selbst erzählt [Berättelsen om en kvinnlig arbetares ungdom, berättad av henne själv] från 1909.
Utställningen uppmärksammar också att den österrikiska litteraturen på 1970-talet ofta handlade om landsbyggdens arbetare och deras ofta hårda villkor. Här lyfts bland annat Franz Innerhofers självbiografiska roman Schönen Tage [Vackra dagar] från 1974 fram.

Cecilia Persson, Taggtråd i Paradiset

I fredags publicerades min recension av Cecilia Perssons Taggtråd i paradiset – en dokumentärroman i Arbetet. Den har inte lagts ut på tidningens hemsida ännu, men kan läsas nedan.

Om jag haft mer plats skulle jag nog ha lagt till att boken borde ha kunnat korrekturläsas bättre. Detta förtar inte dess kvaliteter, men är naturligtvis onödigt.
Persson har tidigare bland annat gett ut Att böra sin egen kropp - en rapport och diktsamlingen Självmotsägelser. Den förstnämnda har jag flera gånger tagit upp till behandling i min forskning, bland annat i en artikel i Samlaren (som man hittar här). Den senare har jag recenserat här på bloggen.