Artikel om ekonomisk orättvisa i svenskspråkig arbetarlitteratur

I oktober 2017 deltog jag i en konferens om litteratur och ekonomisk orättvisa (för mer information, klicka här). Nu har det föredrag jag höll där arbetats om till en en artikel med titeln "Economic inequality, Marxist theory, and Swedish-language working-class literature" som publicerats i tidskriften Studia Neophilologica. Såhär sammanfattar jag innehållet i artikelns "abstract":

The conference ‘Is Economic Inequality also a Literary Problem?’ held at Uppsala University, Sweden, in 2017 raised the following questions: What does literature have to do with inequality? Does it contribute to its reproduction, or can it be a force of resistance? Is it fair to even ask of literature and literary studies that they address the problem of economic inequality? This essay claims the answers to these questions are conditioned by the historical contexts of the critics grappling with them and the literatures that they study. Employing an analysis of the theme of poverty in contemporary Swedish-language working-class literature, I argue that the consecration of this literature as an important strand in Swedish national literature has allowed it to express radical critique of the economic inequalities lying at the heart of capitalism. Furthermore, I argue that this insight could be used as a starting-point for challenging some of the more pessimistic views expressed by critics of working-class literature regarding its political potentials.

De författare jag ägnar störst uppmärksamhet är Mathias Rosenlund och Henrik Johansson, men jag tar också upp verk av bland andra Susanna Alakoski, Åsa Linderborg och Folke Fridell. Dessutom försöker jag resonera kring hur man kan använda marxismen för att förstå både fenomenet ekonomisk orättvisa och litterära skildringar av detsamma.
Artikeln är fritt tillgänglig via tidskriftens hemsida. För att läsa, klicka här.

Sotiris Dimitriou

Vad jag förstår är arbetarlitteratur inte något begrepp som används särskilt flitigt i Grekland. Men självklart finns det grekiska författare som man kan betrakta som arbetarförfattare. En sådan är Sotiris Dimitriou (född 1955).
Han är en tämligen uppburen författare, men har också i många år arbetat som förman för gatsoparna i Thessaloniki, och hans verk behandlar ofta erfarenheter från det arbetet. Novellen "En grabb från Thessaloniki" – som inleder samlingen Grekland berättar: Fikonträdets sång – utspelar sig exempelvis bland gatsopare, fast i Aten.
Grabben i titeln är en ung rom som tagit sig till just Aten för att besöka sin pappa som sitter i fängelse där. En morgon träffar han några gatsopare, och ett samtal inleds.
Novellen är mycket tragisk. Dels skildras med små medel ett fruktansvärt, men dessvärre knappast ovanligt människoöde, dels beskrivs hur en av gatsoparna inte drar sig för att utnyttja den utsatte unge mannen.
Eftersom novellen innehåller mycket talspråk är den svåröversatt, men Jan Henrik Swan har lyckats väl med att ge den en svensk språkdräkt.

Sjödin i dagspressen

Tre dikter av Sjödin i Arbetarbladet 1952,
samt författarpresentation av  Ove Sandell

Likt många andra poeter skrev Sjödin relativt flitigt i dagspressen. Dels publicerade han dikter och noveller där, dels skrev han kritik, krönikor och kulturartiklar. Kalle Laajala, Mikael Hendar och jag har gjort en bibliografi över Sjödins publikationer i svensk dagspress. Den bygger på Lars Furulands bibliografi i Svenskt biografiskt lexikon, som kompletterats med egna sökningar. Mikael har letat fram samtliga poster och beskrivit dem. Bibliografin kan laddas ner via Digitala vetenskapliga arkivet (diva).