Om arbetarlitteratur i P1

I dagens "Godmorgon världen" i P1 kunde man höra ett långt och mycket ambitiöst inslag om svensk arbetarlitteratur av Sara Olsson som bland annat intervjuar Emil Boss, Daria Bogdanska och mig. För att lyssna, klicka här.

Om arbetarkroppen i arbetarlitteraturen

De senaste månaderna har det lagts fram flera avhandlingar om nordisk arbetarlitteratur, som tillsammans representerar ett betydande tillskott och en viktig förnyelse av forskningen om denna litteratur. Den senaste  är Ingrid Nestås Mathisens synnerligen välskrivna och intressanta Arbeidarkroppen: Individ og kollektiv i Nini Roll Ankers og Kristofer Uppdals prosa. 
Som framgår av titeln är det kroppen – och närmare bestämt kroppen så som den uppfattas inom fenomenologin – som står i centrum. Det är intressant. Trots att arbetarlitteraturen ofta tematiserat kroppsarbete har arbetarlitteraturforskningen nämligen inte i någon större utsträckning diskuterat kroppen som begrepp eller fenomen.
Det är också intressant att Nestås Mathisen betraktar Roll Anker och Uppdal som arbetarförfattare. I Norge har den beteckningen nämligen kommit att bli ganska snäv. Men Nestås Mathisen visar att den i allra högsta grad kav vara produktiv.
Mer information om avhandlingen hittar man på Universitetets i Bergen hemsida.

Almuens opera

Bjørn Ivar Fyksen har i många år skrivit på en doktorsavhandling om Alf Prøysen. Jag har följt arbetet på ganska nära håll. Första gången jag kom i kontakt med Fyksen och hans forskningsprojekt var våren 2013, när jag bjöds in till ett seminarium om Prøysen och arbetarlitteraturen i vid högskolan i Hedmark. Därefter tillbringade Fyksen ett år vid dåvarande Malmö högskola, under vilket vi fick tillfälle till många och givande diskussioner. Han har också deltagit vid flera av de konferenser som anordnats av Nordiskt nätverk för arbetarlitteraturforskning.
Nu är Fyksen färdig, och har med framgång försvarat avhandlingen Almuens opera: Litterære klasseskiller i Trost i taklampa og Alf Prøysens øvrige prosaforfatterskap.
Trost i taklampa är Prøysens enda roman. Den har getts ut på svenska som Trastsommar. Och det är tur, för det är inte helt lätt för svenskar att följa med i Prøysens dialektalt färgade norska. Den övriga prosan utgörs bland annat en stor mängd "stubbe" – ett slags kåserier som han skrev i Arbeiderbladet.
Som framgår av avhandlingstiteln intresserar sig Fyksen för Prøysens skildring av klass. Men framför allt försöker han förstå denna skildring genom att läsa Prøysen som arbetarförfattare.
Prøysen var väl förtrogen med den svenska arbetarlitteraturen. Bland annat var han kompis med Jan Fridegård, och översättare av en svensk arbetarroman: Hans Hergins Berg öppna dig. Ändå har han inte lästs som arbetarförfattare i Norge, vilket mest verkar bero på att arbetarlitteraturen där aldrig haft samma synlighet i de litterära diskussionerna som den haft i Sverige.
Fyksen visar dock med all önskvärd tydlighet att det är produktivt att läsa Prøysen som just arbetarförfattare. Inte minst demonstrera han att en sådan läsning fungerar för att förstå hur Prøysen skildrar klasskillnader. Och det var ju själva poängen med avhandlingen. Dessutom är hans många jämförelser mellan Trost i taklampa och Ivar Lo-Johnssons Godnatt, jord tankeväckande.
Med Almuens opera lämnar Fyksen ett mycket värdefullt bidrag till den nordiska arbetarlitteraturforskningen. Jag hoppas verkligen att han kommer att lämna fler sådana bidrag framöver.