Vintersystrar

Klass och arbete fortsätter att vara viktiga temata i den svenskspråkiga samtidslitteraturen. Och författarna fortsätter att behandla dem med stor hantverksskicklighet, från många infallsvinklar och med olikartade konstnärliga metoder.
Jag har skrivit en recension i Arbetet av en av de senaste arbets- och klasskildrande romanerna: Jesper Weithz Vintersystrar. För att läsa, klicka här.

Klass, Alakoski, Sjödin, Timbuktu etc.

Det var länge sedan jag uppdaterade bloggen. Det beror dock varken på lathet eller på att det inte skulle finnas angelägna saker att skriva om, utan (huvudsakligen) på att jag har väldigt mycket att stå i just nu. En kort rapport ska man väl dock hinna med...
I går kom nummer tre av den fantastiska tidskriften Klass, som ges ut av Föreningen Arbetarskrivare. Denna gång medverkar jag med en essä om Stig Sjödin och Timbuktu (som bygger på det anförande jag höll när Timbuktu fick Stig Sjödin-priset).
Susanna Alakoski avbildas på tidningen omslag. Hon kommer snart att utnämnas till hedersdoktor vid Malmö högskola. Det tycker jag är ett bra val. Dessutom säger det någonting om arbetarlitteraturens ställning i Sverige just nu (nämligen att den är stark).
Akademikernas intresse för arbetarlitteraturen manifesteras dock inte bara i utdelandet av titlar. Det forskas också. Snart kommer det exempelvis att anordnas en nordisk konferens om arbetarlitteratur vid Göteborgs universitetet. Jag ska självklart dit och kommer att rapportera här på bloggen.
Även internationellt tycks intresset för arbetarlitteratur vara tilltagande. Tillsammans med John Lennon har jag skrivit en artikel om svensk och amerikansk arbetarlitteratur som snart kommer att publiceras. Vi håller också på att planera en antologi om arbetarlitteraturer från olika delar av världen, och glädjande nog går det hur lätt som helst att hitta forskare som vill vara med.

Marie Norin, 11.05.05–14.10.17

En av de mest intressanta utvecklingstendenserna inom den svenska arbetarlitteraturen under senare år är inbrytningarna i den mer anspråksfulla samtidpoesin. Som exempel kan man nämna Johan Jönsons och Emil Boss diktning. Ytterligare ett exempel är Marie Norins bok 11.05.05–14.10.17 som kretsar kring arbete på ett privatägt boende för människor med psykiska handikapp. Sådant arbete kan naturligtvis användas som utgångspunkt för att diskutera allt möjligt, men intressant nog väljer Norin ofta att ta upp motiv som är vanliga i den samtida arbetarlitteraturen, exempelvis hur individuell lönesättning splittrar arbetarkollektiv, hur vinstkrav i vården leder till underbemanning och hur tillfälliga anställningar skapar otrygghet för de anställda. Dessutom drar hon sig inte för att bli direkt politisk, exempelvis genom att kontrastera Annie Lööfs påstående om att vårdanställda i privat sektor skulle vara mer nöjda med sin situation än de som jobbar i den offentliga sektorn med erfarenheter från den konkreta arbetsplats hon diktar om. Denna kontrast är intressant. Mot politikens propagandistiska slagord ställer Norin ett nyansrikt, självreflekterande och prövande språk. Resultatet blir poetisk klasspolitik på hög estetisk nivå.